Havsöringsretreat

Idag åker många på retreat när de är överbelastade. Ett retreat är ett ställe dit den stressade urbana människan åker när hon inte orkar med sig själv och sitt liv. På ett retreat ges till en vältilltagen summa möjligheten till eftertanke och reflektion. Jag behöver inget retreat. Jag har små andningshål i stället. Jag har mitt flugspö, min husvagn och några vattendrag.

Hela jag skriker efter fiske, behöver varva ner efter en hektisk höst. Varken kropp eller själ har riktigt hängt med den senaste tiden. En ensam helg i husvagnen, havsöringsfiske och en god bok borde fungera som balsam för själen. Havsöringsfiske är svårt, har aldrig fått till det. Kanske för att jag är för mycket laxfiskare, kanske för att jag väljer Ljungan och de kanske minst populära fiskeplatserna där. Jag trivs bäst ensam eller tillsammans med en god vän när jag fiskar havsöring. Det ska vara lugn och ro. Det är nästan viktigare än att få fisk. Snacket vid ljugarbänken tilltalar inte mig. Därför väljer jag de mindre populära fiskeplatserna. Det är skönt att få sluta sig som en mussla och göra sina rundor. Träffar man någon så är det oftast en likasinnad, en ensamfiskare som stannar till en stund för att sen gå vidare efter älven.

Åker in i en vägg av mörker och vatten strax norr om Hudiksvall. Högsta hastigheten på torkarna och 60 km/h i tre mil. Börjar känna att chansningen var väl vild, regnet ska upphöra under kvällen och i morgon ska det blåsa hårt. Blåsten ska lägga sig till i morgon kväll och min förhoppning är att det ska gå och fiska tidig morgon och kväll. Det är mörkt när jag kommer till campingen, men det gör inte så mycket. Installerar mig och tacklar upp spöna för morgondagens fiske. Skogsliv vid Walden ser till att avkopplingen inställer sig. Insikten smyger sig på. Henry David Thoreus tankar har funnits inom mig i många år utan att jag vetat om det. Tror Lidman och en del andra inspirerats av Thoreu, även en del anarkister har inspirerats av hans tankar. Har egentligen aldrig läst Skogsliv vid Walden på allvar tidigare fast jag haft boken i många år. Jag släcker läslampan sent. Det börjar att spricka upp, men ingen storm ännu. Ställer klockan på 05.00. Övriga campinggäster verkar ha annat i tankarna. Bastun går varm och snacket är ölrusigt. Inget som stör, men jag förvånas ändå. Morgonfisket kan vara hett, men då måste man vara först på plats.

Pannlampan lyser upp den smala stigen ner till Allstaholmarna. Det blåser ganska hårt, men vinden kommer från rätt håll så det går nog att kasta. Börjar vid den övre holmen. Går två vändor, motvinden är svår, vilket gör det svårt att kasta. Klumpen och två spölängder skjutlina är allt jag får ut. Vid den nedre holmen går det bättre. Vinden stör inte alls. Fiskar med mitt tiokommafem switchspö. Tvåhandskast och enhandsfiske är det fiske jag trivs bäst med. Långkastarpåkar får andra hålla på med. Vid ensamfiske kan man komma nära fisken och då är det roligare med lätt och smidig utrustning. Flugan är en svart Ullsockvariant. Första rundan går jag med en lätt spets så att jag kan fiska av grundvattnet bra. Öringen kan stå grunt på morgnarna om den inte blir störd. Jag brukar byta till en tyngre spets när jag gått en runda.

När jag gått halva rundan stannar linan upp mitt i älven. Det är för djupt för att det ska vara botten, jag höjer spöt och fisken svarar med att försöka dra ut linan. Trots att rullen saknar broms går det inte ut mycket lina. Det gör inget, jag får så sällan havsöring så jag gläds även åt små fiskar. Den går och stökar i strömmen en stund innan jag får in den på grunt vatten. En fin liten öring, vild och vacker. Den sticker iväg direkt när jag lossar flugan från käften på den. Jag är glad, lättad och närmast rusig av lycka. Jag gjorde rätt som chansade på fiske trots stormvarning. Går en runda till innan jag avbryter. Traskar tillbaka till husvagnen för frukost och vila. Blåsten tilltar, jag vilar och väntar. Batterierna börjar ladda. Blir nog inget fiske förrän sen eftermiddag eller kväll. Blåsten ska lugna sig något framåt kvällen. Tur att Walden är en tjock bok. Boken väcker tankar. Är Thoreus 150 år gamla kritik mot samhällsutvecklingen relevant idag? Vet inte men jag ställer ibland samma frågor som Henry David gör. Frågorna är kanske viktigare än svaren. Frågorna sätter igång processer inom mig.

Klockan hinner bli sen eftermiddag innan blåsten avtar så pass att flugfiske är möjligt. Efter en bit mat traskar jag upp till Stocken via Klaras och Persnacken. Det låga vattenståndet gör att inte känns inspirerande att slänga ut en fluga trots att det visar sig lax vid Klaras. Jag vill ha lite fart på fluga och lina, strömmen ska ju få flugan att simma. Vid Stocken träffar jag en finländare som är här på en veckas flugfiske. Hans engelska är dålig så det blir inte mycket till pratstund, han har inte fått någon fisk i alla fall. Det blåser fortfarande hårt och kastningen är svår. Jag fäller upp huvan för att inte riskera att sätta en fluga i nacken. I somras satte jag en dubbelkrok i örat. Stocken är stendöd och jag knallar tillbaka till campingen. Allstanacken kanske går att fiska?

Morgon och vindstilla. Fem grader i luften när jag smyger ner till öarna i mörkret. Morgnar är nog bland det bästa jag vet. Skogen och älven som vaknar, nattens drömmar som ännu lever, naturens väsen drar sig tillbaka till skuggorna under rötter och stenar. Har man tur kan man förnimma dem, ett ljud, en skugga som pilar iväg. Nattens dofter gjuter liv i en morgontrött kropp. Morgonljuset, det magiska, förväntningar som ännu inte grusats. Liv.




Fiskar av Leos grop utan att se och känna något. Igår morse visade det sig fisk, igår när motvinden gjorde det omöjligt att kasta. Känns lite typiskt. På den nedre holmen är det en fiskare. Han är nybörjare med tvåhands säger han. Jag tycker han kastar rätt bra. Själv är jag inte särskilt duktig på att kasta, god teknik är ett nödvändigt ont och jag har inte tålamod att lära mig de små finesserna som skiljer en skicklig kastare mot en medelmåtta. Jag kommer oftast dit jag vill utan att slita ut armar och rygg, det räcker för mig. Nybörjaren har inte heller fått någon fisk. Jag går några rundor utan att känna något. Morgonen övergår till förmiddag, mina batterier är laddade. Målet med fiskehelgen är därmed uppfyllt. Årets säsong är över. Jag är en smula klokare. Henry David Thoreau har nog rätt. "De rika inskränka sig inte till att hålla sig lagom varma, utan leva onödigt upphettade".