Säsongsavslutning i Gloppen. Tankar vid ett vägskäl

"Utan tvivel är man inte klok". Orden är Tage Danielssons och de stämmer in på det mesta livet har att erbjuda. Att tvivla och våga ifrågasätta etablerade sanningar är livsnödvändigt om man inte ska stelna till en stenstod. Jag ägnar mycket tid åt att fundera på mitt flugfiske och att försiktigt men målmedvetet vandra på min flugfiskestig. Ett vägskäl närmar sig, jag stannar upp, tänder en eld och kokar mitt kaffe.



Jag har funnit en bra stig att vandra på. Kanske ägnar jag för lite tid vid ån eller älven, kanske inte. Den tur till det fjällnära skogslandet jag planerade att göra under sommaren hanns inte med.

Gloppenelva får bli ett bokslut över sommarfisket. Lämnar sommaren bakom mig med ett lätt stänk av vemod. Jag gillar vemod. Vemod handlar om saknad. Saknad föder längtan. Längtan föder drömmar och drömmar gör livet värt att leva. Jag fiskar helst med lätt utrustning vid lax och havsöringsfiske. Max 12.6 fot och intermediatelinor. Därför passar augustifiske bättre än det hårda vårfisket med hög kall älv och tung utrustning.

Gloppen är en fantastisk liten älv. Fisket är dyrt men värt pengarna. Lyxfiske med helpension och hela älven för oss själva. 10 personer på 6 km älv ger noll trängsel. Vattnet är klart med en smaragdgrön ton. Vestlandet är vackert och dramatiskt och att få fiska i dess älvar känns som ett privilegium. Trots att det är mycket fisk i älven är det inte bara att hämta den.




Förutsättningarna för bra fiske är bättre än juniveckan i Orkla, men det är som vid allt laxfiske ett hårt arbete och det gäller att vara på rätt plats vid rätt tillfälle.


Fisket börjar med en välkomstmiddag på hotellet kl 15.00 ankomstdagen. Helge, vår värd informerar om älven, fisket och vad som gäller. Vi fiskar i 8-timmarspass på norra respektive södra sidan av älven. Middag är kl 15.00 varje dag. Mitt fiske inleds på den södra sidan på platsen som kallas Sanden.

Ställer i ordning två utrustningar. Min 12.6:a med intermediateklump och min 11 fots med sjunktrespets. Flugorna blir Blue Charm med grönt hackel och en Black & Silver också med grönt hackel. Har fått för mig att grönt är en bra färg för Vestlandet.

Första repan. Vattnet är mycket lägre i år. Det blir därför spännande att undersöka sträckorna ovanför fallet. Ifjol gick det lite för högt vatten för min smak där. Min nya tolvsexa kastar fint, även om jag har mycket att lära när det gäller kastteknik. jag fiskar numera med något längre klumpar jämfört med för några år sedan 12-13 meter istället för 10-11 meter. Det ger mig mer harmoniska kast.


Är inte tillräckligt intresserad av teknik och därför kommer jag nog inte att bli en mycket bättre kastare än vad jag är idag. Jag når i allmänhet dit jag vill med mina kast, det räcker för mig.

Fast fisk! En grilse har tagit min Green Charm. Det här börjar bra tänker jag. Efter en kort fight är fisken strandad. 55 cm nystigen. Sedan händer inget mer för mig. Ett par-tre fiskar kommer upp innan augustimörkret lägger sig över Gloppen. Jag gör ett försök med nattfiske men tröttnar ganska snart. Det är krångligt och svårt att kasta.

Tillbaka till hotellet och nattvickning. Soppa, bröd och massa pålägg. Några av fiskekamraterna är redan på plats och jag lyssnar förstrött men samtidigt vetgirigt på fiskeljuget. Man lär sig alltid något av fiskeljug och eftersom det här är första gången jag fiskar med det här gänget finns det mycket att lära, särskilt när det gäller flugor, flugval och flugors uppbyggnad. Fiskeljuget innehåller andra historier eller varianter på de historier jag hört och själv berättat. Många har fiskat på Kola och där är det tunndressade flugor som gäller för laxen. Varför bara där? Mina flugor är ofta väldressade med mycket material i vinge och hackel. Ska nog binda upp ett gäng med tunnare vingar och färre hackelvarv till nästa säsong.

Istället för nattfiske satsar jag på det tidiga morgonfisket. Jag är nog mer morgonmänniska än nattmänniska. De stora natthavsöringarna får andra fiska efter. Mitt sätt att fiska med lättare utrustning och lätta linor innebär begränsningar. Jag har gjort ett medvetet val att begränsa mig och inom dessa gränser utveckla mitt fiske och mig själv som flugfiskare. Det innebär att de fiskar jag inte når tack vare att jag begränsat mig inte är mina fiskar att fånga.

Kommer till älven i det första gryningsljuset. South Pool och Rennan är fiskeplatserna. Det togs en fin lax här igår kväll. Börjar med elvafotaren med flytklump och sjunktrespets. Det fiskar fint. Det har dessutom ett vackert namn. "The Gordon". Tillverkare är Sharpes of Aberdeen. Ett ganska billigt spö och ganska ovanligt i Norden. Djup förlåtande aktion. Kanske har jag en lite för tung lina på det men jag kastar bra, vilket är viktigast. Ska bygga om handtaget till switchgrepp under vintern.

Nere vid Platform visar sig en del fisk. Jag går tillbaka till muren vid South Pool och byter spö till mitt 12.6-fots LTS Explosive Light. Ett underbart spö med en helt annan aktion än The Gordon. Namnet på spöt visar tydligt att det vänder sig till en helt annan kategori fiskare än The Gordon, den moderna livsstilsflugfiskaren med tatueringar och huvtröja med dödskalletryck. Mitt nostalgiska  jag drömmer om den tid flugspön hade sifferkombinationer eller mer poetiska namn. Hur som helst är det ett fantastiskt spö och troligtvis en modern klassiker som morgondagens nostalgiker kommer att skriva drömmande lovord om. Green Charm från igår får sitta kvar. Vid Rennan hugger en grilse. Troligtvis kom den med steget jag såg nere vid Platform. Den är mindre än gårdagens, 45-50 cm. Green Charm verkar vara en hit. Ett mönster att vidareutveckla under vinterns övningar vid bindstädet. Nöjd med morgonens fiske åker jag till hotellet för att äta frukost. En märklig känsla att äta hotellfrukost iförd fiskeskjorta och fleecunderställsbyxor.

De tre dagarna rinner iväg snabbt. Jag får några mindre havsöringar och tappar en 3-4 kiloslax vid North Pool när jag ska stranda den. Det gör inte så mycket. Jag fick uppleva hugget, ett märkligt sugande laxhugg som jag tidigare bara läst om men själv aldrig upplevt. Att jag har nerverna under kontroll och kan vänta tills laxen krokat sig själv ger en enorm tillfredställelse. Det vanliga är ju att man gör mothugg så fort man känner något. Ofta resulterar det i missade hugg eller dåligt krokade laxar. Ur det perspektivet passar laxfiske mig som hand i handske. Jag försvinner ofta bort i tankar, funderingar och drömmar när jag fiskar och missar därmed många harrar och öringar eftersom jag är för sen i mothugget. Laxen krokar ofta sig själv om man håller inne mothugget.

Sista förmiddagen fiskar jag Rock. Gloppens kanske vackraste pool. Jag ser ett par laxar men lyckas inte kroka någon. 85 mil i bil väntar och jag känner mig allt annat än sugen på bilfärden.

Under bilresan hem tänker jag på det vägskäl jag har framför mig på min flugfiskestig. När jag kommer till vägskälet gör jag upp en eld, kokar kaffe och gnager på en bit torkat renkött.



Hinner jag med både laxfiske och harr och öringfiske? Jag borde göra det om jag bara ser till tidsåtgång. Laxfisket kräver mer i form av framför allt pengar, men också av kropp och själ. Det är därför jag sitter vid vägskälet med min eld och mitt kaffe. En ny känsla finns också där, känslan av saknad, av längtan. Längtan efter hustrun och familjen. Den känslan har jag aldrig tidigare känt när jag varit på mina fiskeresor.

För några år sedan satt jag vid ett annat vägskäl. Jag sålde båten och det mesta av spinnutrustningen. Orsaken var densamma. Jag kände mig splittrad av bredden i mitt fiske. Fisket är för mig mycket mer än att fånga fisk och båtfisket efter gädda, gös och öring gav inte det jag sökte. I flugfisket finner jag en väg till mitt inre.

Jag ger det norska laxfisket några år till. Det gäller att passa på så länge jag har ekonomiska förutsättningar att satsa på lax och havsöring i Norge. Vill också återse Skottland och River Spey. Den dan förutsättningarna ändras byter jag flugfiskestig. Det innebär också att jag beställer ett 11 fots splitcanespö av Ulf Löfdal, ett spö jag trånat efter ända sedan jag kände på det för första gången. Ett spö för framför allt Harmångersån, men också för augustifiske i Norge.


När elden brunnit ut dricker jag upp det sista av kaffet innan jag vandrar vidare på min flugfiskestig.