Vinter. Drömmarnas tid

Ännu en flugfiskesäsong lagd till handlingarna. Alltid med en känsla av vemod. Hann som vanligt inte med allt jag planerat. Försommarens öringjakt i Hälsingeskogarna kom av sig i början på juni. Varför vet jag inte. Har i alla fall tagit en del steg framåt på min flugfiskestig, funnit några nya intressanta vatten. När jag bläddrar bland mina minnen och mina texter och bilder från säsongen längtar jag till sommar, myggsurr och kläckande sländor.

Vinter innebär också uppladdning och planering inför kommande säsong. Laxfiske i Orkla v 26 är redan bokat. Tänker också fortsätta att utforska Hälsinglands bortglömda öringvatten. Har funnit några och med hjälp av gamla texter och artiklar nosat upp några andra. En hel del bokläsning är också planerad. Ska läsa om en del Lidmanböcker.


Har lärt mig en del om Lidmans författarskap och hoppas därför att finna nyanser och djup i texterna som jag inte uppfattat vid tidigare läsningar. Har även en del andra böcker att fördjupa mig i. Masters on the nymph är en bok på engelska där några mycket skickliga nymffiskare skriver om nymffiske. Gunnar Westrin ska enligt uppgift även komma ut med en ny bok. Även litteratur som inte är fiskelitteratur kan vara till hjälp om man vill ta steg på sin flugfiskestig.

Den stora frågan jag har att brottas med är om jag ska nöja mig med en laxresa och istället söka mig upp mot fjällen eller inte. Har aldrig blivit fjälltagen. Jag är mer av en skogsmulle, en riktig fjällresa kanske ger mig blodad tand? Fjällfiske kräver dock ett nytt tält, vilket är en rejäl investering. Det tält jag har klarar skog, men troligen inte hårt fjällväder.


Laxfisket är dröm och mardröm på samma gång. Känslan när laxen hugger är svår att beskriva. Det den absolut häftigaste jag någonsin upplevt alla kategorier. Samtidigt är laxfisket det mest psykiskt nedbrytande fiske man kan hålla på med. Laxfiske är som en drog. Jag både älskar och hatar det.

Det finns massvis med drömvatten kvar att fiska i. Storån, Idsjöströmmen, Stavre, Miekak, Kaitum, Vindelälven vid Ammarnäs. Skottland och vårfiske efter springer är också en dröm. Listan kan göras hur lång som helst. Det som i drömmarnas tid ändå lockar mest är Hälsinglands djupa skogar. Jag är övertygad om att mitt drömvatten finns närmare än jag tror. Ett drömvatten behöver inte betyda troféfiskar. Ett drömvatten handlar om annat. En plats där man blir ett med omgivningen.

Pyssel med flugspön, rullar och annan utrustning är också en trevlig vintersysselsättning. Sist men inte minst flugbindning. Jag har sedan några år fiskat med klassiska flugor vid harr och öringfiske. Jag fortsätter på den vägen med några få undantag. Främst hjorthårspuppan och klinkhammervarianter bundna i naturmaterial. Flugor som är moderna klassiker. För laxfisket är ambitionen att fiska med färre mönster. Ju fler laxsäsonger jag lägger bakom mig desto större blir min övertygelse om att flugmönstret inte är viktigt. Det är presentationen, sättet att fiska flugan som är den enskilt viktigaste pusselbiten för ett lyckat laxfiske. Därför kan jag fiska med de flugor jag gillar att binda. Sunray shadow, Ratflugor, Thunder & lightning, Black & silver i olika storlekar blir basen. För havsöringsfisket i Harmångersån blir shrimpflugor stommen i flugasken.

Havsöring i Harmångersån! Där börjar flugfiskeåret 2017. Det lossnade för mig på allvar i år och jag föll pladask för den lilla ån. Den passar min syn på flugfiske perfekt. Relativt lätt utrustning, lätta linor, precisionsfiske i en mycket trevlig miljö.  Säsongen är kort och intensiv.






Köpte en ny kamera i somras. En enkel, men funktionell och vattentät kamera. Den har en del funktioner som gör att jag kan ta mitt fotograferande framåt. Det innebär också att mitt skrivande kan utvecklas. Svartvita bilder och färre ord är målet med nästa säsong. Jag kommers att skriva en del texter om mina tankar och funderingar kring flugfiskets utveckling. Min utgångspunkt blir då självklart mitt eget perspektiv. Flugfiske för mig är så mycket mer än att locka en fisk att sluka en dunkrok. Vintern är en utmärkt tid att samla ihop sommarens erfarenheter, beskriva dem så att ord och bild bildar ett sammanhang, en djupare mening, i bästa fall en vägvisare i livet.

Vintern är drömmarnas tid. Flugfuske handlar om drömmar. Utan drömmar tappar flugfisket sin mening.

Om pimpelpremiärer

Pimpelpremiärsäsong. En tid jag längtat till varje höst/vinter under minst 25 år. I år längtar jag inte alls på samma sätt. Vet inte riktigt vad det beror på. Denna vinter känner jag större sug efter längdskidåkning. Jag kommer att besöka några premiärer hemmavid. Slakttjärn i Rengsjö, Lapptjärn i Bollnäs och Ondtjärn i Kilafors är de sjöar jag trivs att fiska i.

Det har gått inflation i stora fiskar. Man konkurrerar och marknadsför sina vatten med att visa bilder på stora feta odlade fiskar. Minst två kilo ska de väga. Är man som jag naturvän så känns det som någon form av galenskap. Vart har sporten i sportfisket tagit vägen? Visst är det kul att drilla en trekilos regnbåge på lätt pimpelutrustning, men det är ju inte särskilt svårt att fånga en trekilos om det planterats ut trekilos fiskar.

Jag önskar en annan väg. Jag skulle vilja se fler p/t vatten som är mer naturliga. Vatten där tvåsomrig fisk planterats ut i vatten där de har förutsättningar att växa sig stora och där en fisk på kilot är en trofefisk. Vatten man måste lära sig. Ett fiske som är mer krävande och där fångsterna inte kan tas för givna. Årets pimpelpremiär sker på Bolletjärn. Ett vatten med vildmarkskaraktär på fiskarna. Ljustjärn är också en trevlig tjärn där fisken är semivild och därför lite svårare att fiska i jämfört med tivolisjöarna. Fick en fantastisk röding på drygt åtta hekto i Ljustjärn får några år sedan.

Trots det kommer jag att besöka några tivolivatten med storfisk. Det är som sagt var kul att drilla storfisk och det är också trevligt att träffa pimpelentusiaster och ägna lite tid åt avancerat fiskeljug. Många goda fiskeberättelser föds när fiskare träffas på pimpelpremiärer.