Den vanliga uppfattningen är att moral är människors uppfattningar om vad som är rätt och gott. Det är föreställningar som i högsta grad varierar mellan skilda kulturer och sociala kontexter. Etiken är det teoretiska och kritiska studiet av dessa skilda moraluppfattningar liksom av det moraliska språket. Det innebär att etiken är vetenskapen om moralen.
Hur ser det då ut inom sportfiskevärlden? Har vi högre sportfiskemoral idag jämfört med förr? Kanske, kanske inte.
Som i allt annat går det mode även i fiskevård. Fiskevård handlade länge om fiskplantering och put & take. Idag handlar det om biotopvård, återställning och catch & release. Fiskevården idag utgår i mångt och mycket efter moraliska perspektiv. Att återställa ett vatten är en moralisk handling, en skyldighet vi har gentemot naturen. Det har med andra ord gått framåt. I alla fall när det gäller biotopvård.
Förr var det helt naturligt att slå ihjäl all fisk man fångade. Antingen åt man upp fisken, gav den till katten eller slängde den i skogen. Det fanns ädelfisk och skräpfisk och så fanns det fisk som var mitt emellan, exempelvis abborre. Det var bara ädelfisk under gällande minimimått man återutsatte. Idag är det helt naturligt att återutsätta all fisk man fångar. Gränsen mellan ädelfisk och annan fisk har suddats ut. Skräpfisken är så att säga utrotad. Även om flugfiske efter harr, öring, röding och lax fortfarande anses av många som lite finare så har de flesta fiskarter idag en självklar status som sportfiskar. Det är bra eftersom det lett till en ökad förståelse för arternas samspel i naturen och att samtliga arter är viktiga.
När jag var ung på den gamla onda köttfiskartiden rotenonbehandlades sjöar och ädelfisk, främst regnbåge och röding sattes ut. Fiskarna var ofta små eftersom odlad fisk var dyr att köpa. Det fanns såväl minimimått och fångstbegränsning i put & takesjöarna. Anledningen var ekonomisk. Fisken var dyr och skulle räcka så länge som möjligt. Idag behövs inga minimått eftersom den utsatta fisken är betydligt större. En del fiskevatten marknadsför sig med bilder på inplanterade monsterfiskar. Är det god moral att odla regnbågar och rödingar till groteska vikter för att sedan plantera ut dem i fiskevatten så att moderna miljömedvetna sportfiskare kan fånga dem? Som lök på laxen kan man vinna storfiskeutmärkelser om man fångar någon av dessa pelletsmonster. Hur stor miljöpåverkan har inte odling av fångstfärdig fisk och monsterfiskar skapat? Hur har de matats? Är det fiskpellets från industrifisket som är basen i monsterfiskarnas föda? God sportfiskemoral?
Läser ibland på sociala medier hur stolta sportfiskare fångat och återutsatt 23 harrar, 18 regnbågar eller 15 rödingar under en fiskedag. Är det god fiskemoral? Har den som återutsatt 18 regnbågar efter en dag på pimpelisen utifrån sportfiskemoraliska skäl rätt att kritisera mig eller någon annan om vi fyller vår kvot genom att slå ihjäl tre regnbågar och sedan ha fiskat klart för dagen? Har den c/r frälsta laxfiskaren som kanske fångar och återutsätter 20-30 lax per säsong i varm sommarälv rätt när han fördömer mig för att jag tar hem en av två eller tre fångade laxar efter årets laxvecka i Orkla?
Jag menar att det är obetänksamt och ibland rovfiske att fånga och återutsätta fisk utan att överhuvudtaget fundera på vad man håller på med. Detta gäller särskilt stor fisk i varmt vatten som löper risk att drabbas av mjölksyrechock eller skador på de känsliga slemskiktet när man ska ta den obligatoriska skrytbilden. Jag har sett hur laxfiskare som anser sig ha god sportfiskemoral haft lax på land i flera minuter för att mäta, väga och fotografera sin fångst. Ska vi tillämpa c/r kräver moralen att vi fiskar med gott omdöme och behandlar fisken med respekt. C/r får aldrig vara en ursäkt för rovfiske. Ibland kanske alternativet till c/r är att inte fiska överhuvudtaget.
 |
| Överlevde laxen? Borde jag struntat i denna skrytbild ur ett spotfiskemoraliskt perspektiv? |
100% c/r är bättre än 100% kill skrev en sportfiskebroder i ett inlägg på Facebook. Jag menar att han har fel. Det handlar inte om antingen eller, det handlar om både ock. Vissa vatten har 100% c/r, vilket jag tycker är bra, i andra vatten tillåts ett uttag, förhoppningsvis baserat på hur stort uttag vattnet tål. Jag är rädd att en ny köttfiskargeneration är på väg att utvecklas. En generation sportfiskare som visserligen återutsätter all fisk de fångar, men som inte tänker efter hur de fiskar eller varför. Att återutsätta 26 gäddor efter en fiskedag är inte god sportfiskemoral, det är rovfiske. Rovfisket sitter i sportfiskarens själ, i sportfiskarens girighet, i hens jakt på bekräftelse. Sportfiskemoral handlar om att fiska med gott omdöme, med respekt för naturen, för den fisk man fångar. Det innebär att man begränsar sitt fiske särskilt om man hamnat rätt och fisken hugger på allt man presenterar, oavsett om man slår ihjäl en fisk då och då eller om man återutsätter all fisk man fångar.
Slutligen menar jag att det är synnerligen dålig sportfiskemoral att sätta sig själv på en piedestal och kritisera andra fiskare som följer reglerna och som inte ägnar sig åt rovfiske även om de tar hem en matfisk då och då. Trots det menar jag sportiskemoralen ändå gått framåt sedan 70-talet då jag tog mina första stapplande sportfiskesteg.
