Tillbaka i Strömsbruk och Harmångersån för årets havsöringspremiär. Kommer fjolårets succé att återupprepa sig? Jag har svårt att tro det. Jag har alltid haft svårt för havsöringsfiske. Fjolåret får nog ses som ett undantag. Eller talar ån till mig på det där speciella sättet som en del vattendrag kan göra? Liksom välkomnande och inbjudande. När startskottet går är nästan alla fiskeplatser upptagna. Vi letar oss neråt och finner en kort sträcka ovanför nedersta ön. Peter fiskar de övre delen och jag den nedre.
Redan på den första rundan känner jag ett hugg och en stöt. Både ovanför och nedanför oss drillas fisk. När jag gått min runda sätter jag mig och vilar. En person kliver i mitt emot mig. Efter några kast hugger en fisk. Han landar fisken, en skaplig öring. Peter kommer upp efter sin runda. han har inte känt något. Harry och några till tittar förbi på en kopp kaffe. Harry är en av åns eldsjälar.
De har gjort ett fantastiskt fint arbete med att återställa ån genom att baxa ut sten i ån och skapa fler lekområden på den korta sträckan. Nedanför oss fiskar en som heter Jonas. Rätt vad det är står han med böjt spö. Fast fisk! Harry lånar min håv och håvar fisken.
 |
Jag är ganska trött på skrytbilder,
men nytt personligt rekord gör att även jag tar en skrytbild. |
När han kommer tillbaka med håven kliver jag i. Jag hinner inte göra många kast förrän det hugger. Öringen gör några korta tunga rusningar innan den visar sig i ytan. En stor fisk! Peter greppar håven och gör sig beredd att håva fisken. Den visar sig igen och jag inser att det kan vara en rekordfisk. Äntligen i håven och jag kan andas ut. Fisken är riktigt stor, en omblänkare i fin kondition. 76 cm är ett nytt längdrekord med 9 cm. Har den varit nystigen kan den ha vägt 5-5,5 kg. Nu kanske den väger som mest 4,5. Hur som helst en fantastisk fisk! Fjolårets premiärsuccé har återupprepats med råge. samtidigt som jag är otroligt glad över fångsten funderar jag vad det beror på varför det funkar så bra för mig i Harmångersån. Jag har flugfiskat havsöring i många år utan att lyckas särskilt bra. Någon ströfisk har det blivit, men aldrig någon riktigt fin. Jag tror att det har med ån att göra.
Den passar min syn på fiske. Andra vatten som Ljungan eller Dalälven där man måste fiska med långa spön och snabbsjunkande linor är inget fiske som passar mig. Det är slitsamt, kräver djupvadning och en bättre kastteknik än den jag behärskar. I Harmångersån räcker det för det mesta med intermediatelina och enhands eller ett kort switchspö.
Säsongen i Harmångersån är kort, vissa år endast några veckor. Premiärdatum, vattenflöde och vattentemp styr. Drömmen är att fånga en fin nystigen havsöring. För att lyckas med det krävs timing. Eftersom jag har en bit att åka är det svårt att vara på plats när öringen stiger från havet. Jag hinner med en eller två resor till innan säsongen är över. Kanske är blänkarna på plats då?
 |
| Stenar som troligen hör hemma i vattnet |
Vi fortsätter fisket. Efter morgonens huggsexa har det lugnat ner sig. Vi byter plats, delar på oss. Peter går tillbaka uppströms och jag flyttar mig nedåt mot ön. Där hugger det igen och efter en stunds bråkande har jag ännu en fin öring i håvgarnet.
 |
| Sotpanna och Brynäskatt |
Fjolårets premiärsuccé har med råge överträffats av årets premiärfiske, alla fall för mig. Två fina fiskar och ett svar på en av de viktiga frågorna inför flugfiskesäsongen, nämligen den om kaffekoppen. Det självklara valet av kaffemugg blir bleckplåtsmuggen med katter på! Den har visat sig ha de där för balansen i utrustning rätt egenskaper för att platsa.
Någon sade att en av katterna hade Brynäs färger och eftersom Brynäs avslutade premiärdagen i Harmångersån med att gå till SM-final har kattmuggen kvalat in som en del av min fiskeutrustning!
