Säsongsavslut präglas av vemod. En säsong mindre kvar att fiska. Jag är i den åldern att jag har fler säsonger bakom mig än vad jag har framför mig. Döden finns inte längre bortom horisonten, den skymtas långt därframme. Hur många år håller rygg och axlar för det tyngre tvåhandsflugfisket? Trots vemodet finns en slags ro i själen som gör att det ändå känns skönt att lägga säsongen bakom mig. Jag har funnit min flugfiskestig, vilket skapat en frihetskänsla som är svår att sätta ord på.
Flugfiskeiskesommaren 2017 har haft några tydliga toppar, i övrigt är det helt andra erfarenheter jag tar med mig. Erfarenheter som handlar om tålamod, om att våga gå sin egen väg, priset för frihet. Erfarenheter som handlar om hur jag tappat lusten till fiske efter att ha haft upplevelser som tagit andan ur mig. Om hur lusten kommer tillbaka, med lite andra perspektiv på flugfisket. Tålamod är nog årets mantra.
Säsongen började mycket bra. Det blev ett nytt personligt rekord på havsöring (76 cm) i Harmångersån på premiärdagen. Sällan har en säsong börjat bättre!
Sista veckan i april for jag till Skottland för 5 dagars laxfiske i River Tay. En dröm jag haft i många år. Jag fick ingen lax, men en hel del andra härliga upplevelser. Jag fann även inspiration och nya stigar att vandra på. Människorna jag träffade runt River Tay har lämnat spår i min själ. Spår som gjort mig nyfiken. Nyfiken på Skottland och nyfiken på människans inre, på människans drivkraft.
Våren och sommaren kom aldrig igång, men jag fick en magisk kväll i Hans Lidmans Svartån och en för ån stor öring som efter en stunds smygfiske tog en torr Royal Coachman Fan Wing. En klassisk Hans Lidmanfluga. En kväll vars upplevelser mycket väl platsat i en Lidmannovell.Årets Orklavecka gav nytt pb på lax, 13,75 kg fångad på mitt nya 11 fots splitcanespö signerat Ulf Löfdal. Den upplevelsen tillsammans med vårens och försommarens fina upplevelser gjorde mig mätt på fiske. Kände ingen fiskelust under juli. Vaknade till en sväng i augusti då vi tog husvagnen och åkte till Linsell. Halvbra fiske men uselt väder.
I mitten på september vaknade lusten till liv igen och här står jag nu, lätt vemodig med färre flugfiskesäsonger framför mig än vad jag har bakom mig.
Planeringen inför nästa säsong är redan igång. Harmångersån, River Tay, Orkla. Smygfiske efter öring i Hälsingeskogarna. Flugbindning, läsning av flugfiskelitteratur. Bok och redskapssamlande. Min stora idol, Thåström har släppt ett nytt album, Centralmassivet. I mina ögon hans främsta sedan Skebokvarnsvägen 2009. Från ”Låt det goda” hämtar jag några rader som kan sammanfatta flugfiskesäsongen 2017.
”Titta aldrig bakåt Vänd dig aldrig om
Låt det goda rulla
Långsamt flyter floden
Långsamt flyter floden
Långsamt flyter floden
Jag bara följde med”
