Jag är en drömmare, kanske även i viss mening en romantiker. Flugfiske handlar för mig mer om drömmar än om att fånga drömfisken. Det är drömmarna som bär mig framåt. Det är drömmarna som gör att jag flugfiskar. Samtidigt som jag jagar drömfisken blir jag tom och vilse i själen när jag fångat en drömfisk. Jag fångade en drömfisk i somras. Har ännu inte hämtat mig. Drömfiskar ska nog vara drömmar.
Ju äldre jag blir desto mer kräsen blir jag när det gäller innehållet i flugfisketidningar. Det är ju inte så konstigt. Jag har flugfiskat i snart 40 år och därför läst varianter på de artiklar som idag publiceras både två och tre, ibland ännu fler gånger. När jag var yngre slukade jag allt. Det fanns ju så mycket nytt att ta in, så mycket att lära. Askarna fylldes med nya flugmönster, trender spanades in. Jag drömde om spön och rullar jag inte hade råd att köpa. Länge var bra spön dyra och vanligt folk fick nöja sig med billiga spön och linor med tveksamma egenskaper. Det första bra spöt jag hade råd att köpa var ett Loop för dryga tusenlappen. Ungefär samtidigt kom Strömsländan som också var ett för den tiden bra spö för pengarna. Vi pratar tidigt 90-tal. Dagens flugfiskare har det betydligt enklare när det gäller såväl utrustning som fiskevatten av god kvalitet. För min generation handlade flugfiske mer om drömmar än om att göra drömmarna verkliga. De flesta fiskevatten utom en handfull svårtillgängliga var så gott som utfiskade. Ville man få kilosfisk var det put & takevatten som gällde.
Idag är jag mer intresserad av att läsa fiskenoveller och reportage från olika vatten. Ett annat intresse jag har är flugfiskets historia, gamla flugmönster och splitcanespön, personer som påverkat flugfisket. Flugfiskelitteratur, helst gammal sådan. Det gör att antalet artiklar som väcker mitt intresse i dagens flugfisketidningar är ganska få. Det gör inte så mycket. Det räcker med en eller två bra artiklar i en tidning för att jag ska vara nöjd. Jag har funnit min flugfiskestig och vill ägna min tid till att utforska den. Jag är därför inte så intresserad av nya metoder, nya mönster, tjecknymfer, jiggflugor mm. Klassiska våt och torrflugor har blivit mitt sätt även om jag gillar en del moderna mönster som exempelvis Dyret och Thomas Roos nattsländor. Foamflugor finns också i min flugask. Våra flugfisketidningar är i mina ögon ändå bra. De håller en god balans mellan flugfiskets olika inriktningar. Flugfisket har ju utvecklats från att vara ganska smalt där laxartad fisk varit målet till en bred metod som riktar sig mot de flesta av de arter som finns i våra vatten. Även om jag är väldigt smal i mitt flugfiske anser jag att det är sund utveckling. Det är ju omöjligt att göra en fisketidning helt i min smak. Det är för få som skulle köpa en sådan tidning.
En fråga som debatterats så länge jag läst fisketidningar är frågan om det kloka i att skriva ut namnet på fiskevattnen i artiklarna. En del vatten är mycket känsliga och tål inte många besökare och hårt fisketryck. Många anser därför att det är bästa om dessa vatten hålls så hemliga som det går. Särskilt om de är vatten som ingår i vanliga fiskekort. Kvoterade vatten eller vatten som har särskilda fiskeregler är lättare att skriva om. Regelverket gör ju att fisketrycket ändå inte blir för högt i dessa vatten. I det senaste numret av Flugfiske i Norden var det en mycket intressant artikel om sightfishing i de övre delarna av Ljusnan. En i mina ögon mycket intressant artikel av flera skäl. Dels verkar själva metoden vara mycket spännande och dels väcker artikeln min reslust. Jag har under alla år främst varit en hemmafiskare. De enda egentliga fiskeresor jag gjort är laxfiskeresor. Lusten har på senare år väckts för fiskeresor efter harr och öring och då gärna fiske i gränslandet mellan skog och fjäll.
Artikeln skapade en debatt på Facebook där Flugfiske i Norden fick en del kritik för att de publicerat artikeln. Kritik jag kan förstå men ändå inte delar. Den går ut på att det finns en risk att fisketrycket på den aktuella sträckan och på andra delar av övre Ljusnan blir för hårt och att fisken fiskas upp av kaggfiskare. Artikeln beskriver ett mycket svårt fiske där man endast får en chans att fånga öringen och därför tror jag inte att kaggfiskare gör sig omaket att fiska där. Dessutom har antalet kaggfiskare minskat. De flesta som idag läser Flugfiske i Norden och andra flugfisketidningar har en mycket god fiskemoral och därför återutsätter de flesta av de fiskar de fångar.
Jag menar trots att jag inte delar kritiken att fiskevattnet i fråga exponerades att man ska vara försiktig med att i detalj återge fiskevatten, särskilt känsliga vatten. Det är en debatt som kommer att fortgå så länge vi fiskar. Frågan man kan ställa sig är vad ska flugfisketidningarna skriva om om man exkluderade artiklar om intressanta fiskevatten? Ska man bara skriva om dyra kvoterade vatten som de flesta aldrig får råd att fiska i eller ska man bara skriva om redan kända vatten? Ett alternativ kan ju vara att skriva i novellform. Då är det ju upplevelsen som är i centrum, inte vattnet. Utmaningen då är att novellen måste hålla sådan kvalitet att den är en verklig läsupplevelse. Att skriva om fiske i novellform är svårt och det är endast ett fåtal som klarar av att göra det.
Samma nummer av Flugfiske i Norden innehåller en novell, som är en av de starkaste jag läst på många år, Öringen som fick vara av Mikael Engström. Novellen visar att namnet på ån är oviktigt för att fiskelusten och drömmarna ska vakna. Det viktiga handlar om någonting annat.
Jag tror inte att jag någonsin kommer att åka till övre Ljusnan på sightfishing efter skygg öring. Däremot är det inte omöjligt att jag utmanar mig själv och provar metoden i något annat vatten med klart vatten där man kan se öringarna och harrarna äta. Ett vatten hemligt för alla utom de invigda, de jag vågar lita på. Öringarna behöver inte vara stora, bara de är svårfångade. Så pass svårfångade att det går att berätta en god historia om dem. Flugfiske handlar om drömmar, inte om att fånga drömfisken. Drömfisken måste få förbli en dröm. Engström lät öringen vara. Det var troligen en drömöring.
