I helgen var det den årliga sportfiskemässan. Denna gång i Jönköping. Lite för långt att åka, därför stannar jag hemma. Valde att åka på föredrag i Svärdsjö med Leif Milling istället.
Min relation till mässor är kluven. Det är och ena sidan trevligt att träffa folk, snacka fiske, fånga upp trender och på det stora hela få en energikick inför stundande säsong. Viktiga föredrag om miljö och vattenfrågor. Opinionsbildning och folkbildning. Och andra sidan känns all kommers oerhört tråkig. Ständigt nya prylar och nya trender som gör att de grejer man har plötligt inte längre fungerar. I alla fall inte om man ska tro reklamen. Allt ackompanjerat av hög musik med tung basgång.
Min dröm är en mässa utan hög musik och utan kommers. En stillsam mässa som handlar om inre värden, där landets skickligaste fiskare resonerar om stort och smått inom fisket. Om miljö, klimat och hållbarhet. Om varför vi fiskar och hur fisket utvecklats mm. En mässa utan flugbindargata men med föredrag av skickliga flugbindare som resonerar och visar upp sin flugbindning via storskärm.
Igår var jag till Svärdsjö och lyssnade på fotografen Leif Milling. Han förmedlade en del av det jag efterfrågar, en föreläsning om fiske som handlar om mycket mer än fiske. Om vänskap, om nyfikenhet, om hur ett äventyr kan inledas genom att våga ställa frågor till främlingar. Om varför vi fiskar. Om livet.
