Årets bästa fiskedag

Jag väljer elvafotarn trots att tolsexan kastar längre. Första rundan med elvafotarn förlorades två flugor. Den har en en flyt-hoover-sjunkettklump. Jag fiskade för långsamt och började för högt upp i poolen. Tolvsexan har flytklump och i-spets. Fiskade därför den de kommande rundorna. Satte en fluga även med den.

Morgonen har varit spännande. Ryggkrokade en braxen första rundan. Victor tog några bilder. Han fiskar ovanför mig. 

Ryggkrokad braxen strandas. Foto Victor Gustavsson

Innan kaffepausen har jag haft några hugg varav minst två var öring. En som hoppade direkt efter hugg och en som lossnade med några distinkta ryck i spöt direkt efter hugget.

Jag inbillar mig att jag kan skilja på öringhugg och hugg från andra arter. Öringen brukar i allmänhet direkt efter hugget plaska till i ytan och ibland också hoppa. Rycken i spöt brukar vara mer distinkta jämfört med exempelvis gäddan. Den är oftare bara tung och går mer mot botten. Iden är spännande direkt vid hugget. Sedan är även den mest tung.

När jag kokar kaffe funderar jag på flugval och kastlängder. Jag når ett spännande område med elvafotarn och fiskar jag lite snabbare bör jag slippa bottennapp. Jag knyter på en svart kaninhårszonker med guldskalle, dricker upp mitt kaffe och kliver i. Börjar jag fisket lite längre ner slipper jag de stenar som tog flugorna i morse. Det har mulnat på. Prognosen talar om snöbyar från havet.

Elvafotarn eller tolvsexan är frågan

Jag gör mina kast, tar mina steg. Parerar den stundtals ogästvänliga vinden. Fiskar med hemtag där strömmen är för långsam.

Strax ovan den knappt synliga nacken drar det försiktigt i linan. När jag höjer spöt gungar det till ordentligt. Äntligen en bra fisk! Knyckarna känns ända ner till handtaget. Jag håller emot och samlar in löslinan när fisken gör ett hopp. En blank, mycket stor öring. ”Jävlar!” Lyckas jag landa den är det troligtvis nytt öringrekord. Pulsen och adrenalinet stiger som om det vore årets första lax. Den simmar mot mig och jag gläds åt utväxlingen på min Mörner. Tack vare den behåller jag kontakten med fisken. Jag backar försiktigt mot land. Håven ligger i Passaten som står på verkstan med trasiga bakbromsar. Jag måste därför hitta ett bra ställe att landa den utan håv. Och utan att behöva lyfta den ur vattnet.

Foto Victor Gustavsson

Den gör ett nytt hopp innan den med hög fart simmar uppåt. Jag håller emot så hårt jag orkar. Den tar med bestämda simtag uppströms några meter lina innan den stannar och jag känner att jag kan ta kontrollen över fighten. Knyckarna i spöt är tunga. Har aldrig känt så tunga öringknyckar tidigare. Den jag fick i hårdströmmen vid muren för ett par veckor sedan var mycket svår att landa, trots hårdström och trots att den var relativt stor (62 cm) var det ingenting jämfört med denna fisk. Den här känns laxstor.

Adrenalinet pumpar. Pulsen är hög.

Den lossnar med ett tydligt knyck. Jag skriker ut min besvikelse och vadar in till land. Där möter jag Victor. ”Det där var en stor fisk” utbrister han. ”Jag såg hoppet den gjorde. Kanske 80+”.  

När den första besvikelsen lagt sig  sköljer en våg av tacksamhet över mig. Tacksamhet över upplevelsen, över ån och dess fantastiska varelser. Över fiskekompisarna och stämningen vid ån. Adrenalinet pumpar, händerna skakar.

Foto Victor Gustavsson

Jag behöver kaffe! 

Fisket fortsätter. Har svårt att samla tankarna och att fiska koncentrerat. När jag blundar ser jag öringens första hopp och känner dess knyckar i spöt. Samtidigt funderar jag på varför en del fiskar bara lossnar, till synes utan anledning. 

Landar en liten gädda. Den är perfekt krokad. 

Snöbyar driver in från havet. Jag trivs med livet.

Att en dag utan öring på land kan vara årets hittills bästa fiskedag.

Med Tippet & Silver i Harmångersån

 Hans Lidmans novell Tippet & Silver från Fina fisken har etsat sig fast hos mig. Den handlar om Lidman hade ett fint fiske med Tippet & Silver i Svartån. Till slut hade han endast en Tippet & Silver  kvar i asken. Det var krig i världen, därför kunde man inte köpa flugor från England och materialet till Tippet & Silver var på den tiden svårt att få tag på i Sverige. Efter en dramatisk kamp med en av Svartåns större öringar förlorade han sin sista Tippet & Silver och fiskelyckan vände. Efter en del förvecklingar återfann han sin sista Tippet & Silver på ett helt annat ställe i ån och fiskelyckan återvände. Tippet & Silver är en våtfluga med tippet från guldfasan i vinge och stjärt, silverkropp och svart hackel.

Jag gillar ju att fiska med gamla mönster. För det mesta fiskar de lika bra som moderna mönster. Jag har dock aldrig haft någon vidare fiskelycka med Tippet & Silver. Trots att orange och silver är en bra kombo. Klassiska flugor som General Practitioner och Chillimps är två flugor i liknande färger som funkar bra vid vårfiske. Kanske går det att göra en variant av Tippet & Silver för Harmångersåns våröringar? Tippetvingen återfinns ju i en del mönster för lax och havsöring. Allt från Rangers till GP. En av mina favoriter för lax, Ally`s shrimp har också tippet i vingen. Man kan kanske också förstärka vingen genom att lägga en undervinge av orange ekorre? Den har ju snarlikt utseende som tippet.

Jag provade mig fram vid bindstädet och efter några försök fann jag en variant som stämmer väl överens med mitt tänk bakom såväl utseende, form och funktion när det gäller Harmångersån. Arbetsnamnet är Tippet & Silver shrimp. Inspirationen kommer från Ally`s shrimp.

Stjärt: Orange ekorre, ett par strån flash

Kropp: Silver

Rib:         Silver

Vinge: Guldfasan tippet, liggande ovanpå orange ekorre.

Hackel:         Svart, rundbundet. 

Jag band också upp några original Tippet & Silver även om jag tror att Tippet & Silver shrimp är en bättre fluga för åns havsöringar. Detta utifrån mina goda erfarenheter av shrimpflugor för såväl havsöring som för lax.

Premiärmorgon i Harmångersån. Har som vanligt sovit dåligt. Åkte hemifrån vid halvfyra. Vid parkeringen är det som vanligt full fart. Jag nickar igenkännande till övriga fiskare när jag kliver ur bilen och börjar ställa ordning grejorna. 

Mina livsandar tänds vid Harmångersån, oavsett väder och vind. Det är en känsla som är svår att beskriva. Förväntan blandas med harmoni och balans. Balans är viktigt i mitt flugfiske. Det jag lärt mig genom åren är att det inte går att flugfiska om kropp och själ är i obalans. Kaffe, avkoppling och samtal med andra fiskare ruskar bort vardagsstressen och får mig i balans. När jag funnit platsen att börja fisket på och inväntar klockslaget för starten på säsongen tänker jag  på Henry David Thoreaus ord om det rinnande vattnet. 

”Tiden är inget annat än strömdraget som jag fiskar i. Jag dricker av vattnet, men samtidigt som jag dricker ser jag den sandiga botten och upptäcker hur grunt det är. Det strömmande vattnet rör sig bort, men evigheten blir kvar. Jag ville ta ännu djupare klunkar, fiska från himlen, vars vatten är täckt av stjärnor.”

Dessa rader träffade mig med full kraft när jag lyssnade på Filosofiska rummet om Thoreau på P1. De är hämtade från Peter Handbergs nyöversättning av Thoreaus klassiker Walden.

”Det strömmande vattnet rör sig bort, men evigheten blir kvar”. Den meningen är nog svaret på varför jag fiskar, och då helst i strömmande vatten. Jag är på något sätt alltid på väg bort. Det strömmande vattnet rinner genom min själ. Fast det är nog det strömmande vattnet som representerar evighetens ständiga cykel och den till synes grunda tiden är det förgängliga, det som alltid förändras. Bottens sandkorn följer sakta med strömmen utan att det syns. Stranden som sakta förändras. Det vi ser är det eviga vattnet. Tidens eviga vatten.

Tippet & Silver Shrimp

Jag fiskar som vanligt med två spön. Det ena har intermediatespets, det andra har sjunktre. Tippet & Silver shrimp är flugan på bägge spöna. 

Att försiktigt närma sig stranden och göra säsongens första kast är en känsla av befrielse. Nu är ännu en säsong igång. Förväntningar, drömfångster, naturupplevelser, vänskap. Att få gå in i min bubbla.  

Allt ligger framför mig. Även besvikelserna.

Tippet & Silver Shrimp gav resultat.