Det finns smala intressen, sen finns det smala intressen.
Deltog på ett zoomevent om North Country och spiderflugor igår kväll som kvalar in i den senare kategorin. Värd för eventet var Robert Smith, författaren av boken The North Country flies, Yorkshires soft hackle tradition.
Mycket kretsade kring två böcker, Brook & river trouting av Edmonds & Lee samt North Country flies av Pritt, hur dessa tänkte och filosofin bakom de mjukhacklade flugorna. Men också till andra mer okända personer, deras anteckningar om de flugor de fiskade med. Frågan att ställa sig är hur en 200-årig flugfisketradion från norra England kan utveckla mitt flugfiske för harr i de älvar jag fiskar i? En hel del skulle det visa sig.
Det handlar som jag ser det om ett tänk, en filosofi om flugfiske, flugbindning, om de insekter som uppträder i de vatten man fiskar. Jag tillhör de som tror att presentationen är viktigare än att presentera en så exakt imitation av den insekt fisken äter. Rätt storlek och rätt form på flugan är naturligtvis viktig, men sättet du fiskar den på är avgörande.
Jag har nyutgåvor av de bägge böckerna och även Robert Smiths bok. Intressant är att flugorna i Brook & River trouting och North Country flies är fetare bundna än dagens motsvarigheter. Det går också att se att flera flugor har klippta hackel. Enligt Robert Smith var de Skues som började med att binda sina nymfer med enbart två varv hackel och med tunnare kroppar. Apropå Skues så menar Smith att de mjukhacklade north countryflugorna inte ska fiskas som nymfer. De representerar kläckare, puppor, färdigutvecklade sländor, men även dränkta landinsekter. De ska därför fiskas i de övre vattenlagren, medan nymfer fiskas djupare.
Nu börjar det närma sig mitt fiske efter harr, företrädesvis under nattsländetid. Mjukhacklade flugor rätt fiskade kan imitera nattsländepuppor och kläckta nattsländor som drunknat.
När Robert Smith nämnde att det var vanligt att klippa hacklen på undersidan och platta till dem i syfte att de skulle imitera ben och vingar på en kläckande dagslända började jag att tänka på flugbindaren Oscar Fick från Hede. Även han klippte ”borsten” på de flugor han band och sålde. Finns det likheter mellan Fick och andra svenska allmogeflugfiskare och traditionen från Yorkshire och norra England? Det kanske gör det. Flugfisket är ju betydligt äldre än vi tror. Såväl i norra England som i Sverige användes inte flugspön eller fluglinor av den typ vi känner idag. Oscar Fick hade ett långt metspö som han monterat en rulle på. Linor och tafsar av flätat hästtagel var vanliga. Dessa var svåra att kasta med, vilket gjorde att man metade sina flugor.
Jag behöver läsa om Helge Jonssons bok om Oscar Fick och Hedeflugorna innan jag fortsätter att binda mina mjukhacklade flugor för säsongens harrfiske. Hedeflugorna var ju flugor som fiskades i de vatten jag fiskar i. Kanske kan de ge kunskap jag behöver för att anpassa Yorkshires flugmönster till mina åar och älvar, till de insekter som lever där? Jag behöver också lära mig att binda vissa mönster baklänges så att de så att säga får rätt form i vattnet utifrån hur kläckande nattsländepuppor kan se ut och uppträda. Jag har också ett par ”moderna” böcker om mjukhacklade flugor som kan vara värda att bläddra i. Vilka av yorkshiretraditionens mönster kan användas för att imitera kläckande nattsländor och hur ska man fiska dem på bästa sätt?
En helt ny och mycket spännande värld öppnar sig när man skrapar på ytan på det som vid en första anblick är ett tämligen smalt intresse!
