Vintern har varit mycket lång. Förkylningar och en covidhosta spräckte ett revben under mellandagarna och när konvalescensen var över var skidsäsongen nästan över. Formen inför sommaren är därför inte den bästa.
Säsongspremiär handlar om mycket mer än fiske. Det handlar även om gemenskap. En lång vinters undertryckta behov av mer eller mindre avancerat fiskeljug runt en kaffeeld. Kära återseenden och nya bekantskaper. Samma gamla historier berättas, nya vinklar av historierna testas. Snack och drömmar om sommarens fiske. Årets premiär innehöll en stor del av den varan.
Fiskekompisar är viktiga, även om jag ser mig själv som ensamfiskare. Jag har ett behov att med mer eller mindre jämna mellanrum gå in i mig själv och gräva en del i mitt inre, och det är ensamheten längs ån som är min metod. Att vandra till ån och sätta sig att vänta på vak eller andra tecken på fisk är för mig också en vandring in i mitt inre. Jag lever ett intensivt liv och det är mycket som behöver bearbetas och läggas på rätt plats. Men jag behöver även mina fiskekompisar och fisket jag har med dem. De tillhör mina bästa vänner utan att de kanske vet om det.
Planen var att starta årets säsong i Harmångersån, men osäkerhet med vattenföring har skjutit upp premiären. Vi har en märklig inställning i vårt land, där fisken få hålla tillgodo med det vatten som blir över när kraftverken fått sitt. Kraftverket i Strömsbruk skulle starta på skärtorsdagen efter en tids stillestånd pga reparationer, vilket innebar att ån inte blir fiskbar pga allt för lågt vatten. Därför beslutades att skjuta upp premiären. Havsöringsfiske på våren är inte enkelt, särskilt i vatten som Harmångersån där yttre omständigheter styr fisket. Som ett kraftverks behov av åns vatten.
Det blir istället Testeboån som blir min premiär. En vacker, men mycket svårfiskad å som också har problem med kraftverk. I Testeboån fungerar kraftverket trots fiskväg är ett hinder för fiskens vandring. Kraftverket är också ett bevis på att fiskvägar endast är en nödlösning som fungerar dåligt i mindre vattendrag, vilket bevisas av att uppgången av fisk är betydligt högre när kraftverket inte körs under fiskens vandringssäsong. Att ån är svårfiskad betyder mindre för mig. Naturen runt ån är svårtillgänglig och tvär, vilket ökar min trivsel. Jag föredrar motstånd, otillgänglighet och andra svårigheter framför det lättillgängliga och tillrättalagda när jag fiskar.
Gurkan och jag hämtar Christian på brandstationen tidigt på morgonen. Han avslutat sitt långpass och är minst lika ivrig som vi övriga två att få inleda säsongen.
Gurkan: Eleganten som med en teknik som gör att det ser enkelt ut att lägga ut kasten med såväl längd som precision. Kast som förenklar fisket. Målmedvetet fiskar han effektivt av åns hetare partier. Hans erfarenhet och nyfikenhet gör att han påfallande ofta fångar fisk på platser där andra misslyckas.
Christian: Den kraftfulle fiskaren som gärna fiskar med överklassade linor för att få spöt att jobba som han vill. Kasten är kraftfulla och lika precisa och välbalanserade som Gurkans, och med en målmedvetenhet som kräver pannben lyckas han ofta att fånga de fiskar han bestämt sig att fånga. Han har det som krävs av en duktig lax och öringfiskare.
Sist men inte minst, jag själv: Den lite snobbiga slarvern. Så lätt spö som möjligt, snygg rulle, noga utvald huvudbonad. Vår och höstjackan får gärna vara av oljeimpregnerad bomull av klassiskt snitt. Kokkaffe istället för termos. Tyvärr saknar jag såväl intresse som målmedvetenhet att öva kastteknik, därför är mina kast varken lika eleganta och precisa som mina kamraters. Jag fiskar till skillnad från dem ogärna med tunga spetsar och flugor eftersom bottennapp stör balansen i mitt fiske. Mitt fokus ligger på helheten. Jag får en fisk då och då, vilket är tillräckligt för att jag ska känna fiskelycka. Men jag lär mig väldigt mycket av att fiska tillsammans med mina fiskekompisar även om min ambition inte är att komma upp i deras nivå när det gäller konsten att hantera ett tvåhandsspö.
Ryktet säger att premiären kommer att bli välbesökt. Vi letar därför upp en plats där vi tror att vi får fiska relativt ostörda. Efter en promenad på nästan en km kommer vi fram. Jag och Christian visar Gurkan hur vi fiskade när vi var här i fjol och jag lyckades fånga en öring. Fisket går trögt i det höga kalla vårvattnet. Andra fiskare dyker upp och vi byter några ord. Någon har fått en öring, andra har haft hugg. De flesta har dock inte känt något. Det är som det brukar. Staffan och Christian ansluter till vår lilla lägerplats där elden brinner och fiskesnacket drar igång på allvar. Peter, Jens och Tomas från vårt laxfiskegäng kommer förbi. De fiskar inte utan är ute och spanar. Det blir en mycket trevlig stund runt lägerplatsen där någon fiskar en sväng medan de andra sitter och snackar fiske. Så som det ska vara på en premiärdag.
Det finns en scen i Där floden flyter fram. Norman har kommit hem från studier på Östkusten och han och brodern Paul träffar sina vänner vid trappan till biblioteket. Berättarrösten säger ”Då visste jag att jag var hemma. Där på trappan till biblioteket - berättade jag för samma pojkar som suttit där hundra gånger förr.” Den känslan inföll sig runt grillplatsen. Att vandra efter ån, fiska och dricka kaffe, att sitta vid en grillplats och berätta samma historier om och om igen. Det är hemma för mig.
Gurkan har en idé om att fiska av en lite lugnare del av ån och beger sig runt 50 m uppströms. Det är lite bökigt att ta sig dit, men det ska visa sig vara rätt beslut. Han krokar en bättre fisk som hoppar ett par gånger, men som tyvärr lossnar innan han har den i håven. Besvikelse blandat med glädje över att det äntligen nappat, men också att en ny historia kan börja berättas. En historia vi kommer att få höra, men också själva berätta många gånger.
En mycket bra premiär som ger stora förhoppningar inför resten av säsongen. Kanske blir det fler svängar till Testeboån under våren, med säkerhet blir det några turer till Harmångersån innan vårsäsongen är över. Sen börjar ju öring och harrfisket i mina hälsingeåar, därefter en laxfiskevecka i Orkla, harrfiske i Jämtland, lax och havsöring i norska Vefsna, sommar och höstfiske i Ljungan efter harr och havsöring.
