Om konsten att vänta

Läser ofta gamla Flugfiske i Norden. Det finns mycket nytt att finna i tidningar och böcker man tidigare läst. Det beror på att jag utvecklats som människa och flugfiskare. Tidigare var jag mer intresserad av teknik, utrustning och hur man fångar stora fiskar. Det som intresserar mig idag ögnade jag förr oftast snabbt igenom. Ibland känns det som att jag aldrig sett dessa artiklar tidigare. Jag fastnar i en ledare av Thommy Gustafsson (5-6, 2007) med rubriken ”Konsten att vänta”. Den beskriver hur viktig väntan och tålamod är i fisket. Om att inte bli för ivrig när fisken väl är på gång. Den får mig att reflektera över mitt eget fiske, om all den väntan man genomlevt under sitt fiskeliv. Och min otålighet som förstört fina fiskeupplevelser.

Tålamod är viktigt om man ska lyckas fånga de riktigt svåra fiskarna. Bristen på tålamod är en av mina svagheter som fiskare. Det tog mig många år att nå den insikten, och ännu fler år att lära mig att vänta. Jag lär mig fortfarande. Min iver är ofta starkare än min klokskap.

När man fiskar lax handlar en stor del av väntan om att kasta i en till synes tom älv. Ett kast, ett par steg framåt i en slags ändlös, nästan mardrömslik upprepning. Laxen kan ju få för sig att ta flugan nästan när som helst, ofta helt utan förvarning. Huggperioden pågår under en halvtimme eller en timme i bästa fall några gånger under en laxvecka. Men oftast är det endast en fisk som hugger. Det är kanske annat för de laxfiskare som har möjlighet att tillbringa längre tid efter en älv än vad de flesta av oss kan göra. Vi har vår fasta vecka och då finns inget annat att göra än att kasta, vänta, kasta, vänta, äta och sova i ett slags mardrömslikt rus. En stor del av laxfiskeångesten handlar om rädslan att sova bort veckans få och korta huggperioder.

Harr och öringfiske är ur det perspektivet mycket enklare. Det går skapligt bra att lära sig fiskens huggperioder. Det är ju främst bytets rytm som avgör. Antingen genom att sländor kläcker eller att löja och annan småfisk visar tecken på aktivitet. Det innebär att mat och sovtider kan planeras bättre än vid laxfiske. Men trots det gäller det att lära sig tålamod och väntan. Det är ju inte bara att plaska ut i ån när fisken börjat att vaka, eller när man ser andra tecken på aktivitet.

Konsten att vänta handlar också om en slags inre resa. Om att släppa taget om vardagen, att komma ner i varv. Att så att säga bli ett med naturen. Att bli accepterad av naturens alla väsen. Det är först då du lyckas att fånga den där riktigt svåra fisken. Och det kanske är den inre resan som är det viktiga, själva anledningen till att jag är flugfiskare?

Att i iver rusa ut i vattnet och intensivt vardagsstressat kasta på de vak man ser är sällan rätt melodi. Det är även sällan rätt att försöka sig på de längsta och krångligaste kasten. Även det tog tid att lära sig. Jag var ofta missnöjd med utrustningen. Ett nytt spö som kastar längre, en ny lina som bättre kan utnyttja spöts egenskaper trodde jag länge var vägen till framgång. Sen hör jag Gunnar Westrin i filmen Rostu hävda att han tar de flesta större fiskarna på kast mellan åtta-tolv meter!

Numera börjar jag de flesta fisketurer med att koka en panna kaffe när jag kommer fram till ån. Kokkaffe är en bra metod att komma ner i varv. De går ju inte att dricka förrän sumpen sjunkit till botten. Det är alltså inte Lidmanromantik eller för att kokkaffe skulle vara godare som är anledningen till att jag kokar mitt kaffe. Det är för att tygla min fiskeiver. Kamera, kikare och anteckningsbok är också bra hjälpmedel. Om man är intresserad av naturen kring ån bidrar det till konsten att vänta.

Och det är kanske så att uttern som en försommarkväll simmade under vattnet mot mig och stack upp huvudet bara en meter från mig var en större upplevelse än en än att fånga den öring jag väntade på. Eller järphönan som försökte locka mig bort från sina kycklingar. Eller den gången en älgko gick ner för att dricka 25 m uppströms där jag satt i väntan på kvällens kläckning. Ingen av dessa gånger fick jag någon fisk, men upplevelser som för evigt etsat sig fast i mitt inre. Flugfiske är ju så mycket mer än att enbart fånga fisk. 

Det är när man ger sig tid att vänta de största upplevelserna infinner sig.