Måste fiska!

Det går inte det här, jag måste fiska! Orden är Lasses. En halvtimme senare är vi på väg. Mellanljusnans harrar är målet trots vattentemperatur och dåliga förutsättningar. Måste fiska! Det här går inte! Sommaren har varit gräsligt varm och flugfiske i hemmavattnen är uteslutet. Det är för varmt i vattnet, den hugger inte och om den hugger så är det djurplågeri. Ska man då fiska är det put & takefiske som gäller. Fisken ska slås ihjäl och stoppas in i frysen. Måste fiska! Mellanljusnans harrar är små och överlever nog återutsättning. Snabb drillning minimerar risken för mjölksyrachock hos fisken. Måste fiska annars går jag sönder! March brown storlek 14 på hullinglös krok och nya silkeslinan blir kvällens vapen.

Harren är hemma, de är så små att de kan surfas hem. De tar nog ingen skada. Kaffe, fiskeljug, samvaro. Vattnet skulle vara en decimeter lägre menar Lasse, då har jag vågat vada ut till gropen där fisken står. Strömmen är svag, det är bara lite halt svarar jag. Lasse vadar ut, får sina harrar. Jag vadar tvärs över hela älven, halkar, förbannar algerna, får inget hugg när jag når djupfåran. Vadar tillbaka, det är nästan mörkt. Packar ihop. Det är forsens brus och avskildheten som är viktig säger Lasse. Och att det rycker lite i spöt. Fisken behöver inte vara stor. Det räcker att den finns där. Vi åker hem, silkeslinan är silkeslen, själen har ro.