Kojdrömmar

 

Drömmer om en koja i skogen. Dit jag kan fly när omgivningen fräter hål på mitt skinn. Det fanns en tid när jag drömde om att bo enkelt, ägna mitt liv åt flugfiske och poesi. Flugfiske och poesi hör ihop, har alltid vetat, inte alltid förstått. Har tagit steg närmare poesin. Det går sakta. Lär mig viktiga saker sakta.

Min koja ska ha spröjsade fönster, ligga vid en sjö, högst en timmes vandring från en å. Rinnande vatten helar. Tallskog, vitmossa. Min poesi ska innehålla få ord. Blir ibland så trött på ord. Ord utan mening. Två britsar om en främling kommer på besök. I min koja är alla främlingar. Alla är välkomna, en i taget.

Binder mina flugor, ristar mina ord, lappar mitt skinn, återvänder stark men känslig. Mina drömmar är min koja.