söndag 29 maj 2016

Stillavattenpremiär

Dags för årets premiär i stilla vatten. Abbortjärn. Det sägs att man bara sätter ut en och tvåsomrig öring i sjön, fisken blir då så att säga semivild och håller därför mycket fin kvalitet. Peter har hört rykten om fina öringar på sävsländenymfer i storlek 16-18. Jag hoppas på rocken. Jag hämtar Peter vid tolvtiden för vidare färd till finnskogen. Även dotterns jämthundstik är med. Dottern och hustrun är på Solvalla och elitloppshelgen. Sjön har lite märkliga regler. Före första juni och efter 31 augusti får medlemmar i fiskevårdsföreningen fiska med valfria sportfiskeredskap. Övrig tid gäller flugfiske. För oss andra gäller flugfiske under hela perioden sjön är öppen.

Vädret är lovande, det kanske spricker upp och det lovas svaga vindar. Jag har två utrustningar med. Mitt Hans Lidmanspö i splitcane som är byggt av Ulf Löfdal och ett niofots femdelat jag har byggt själv. Min förhoppning är att jag kan få en öring på Lidmanspöt även om det kanske inte är den optimala utrustningen för stilla vatten. Jag fiskar hellre med det spöt trots att det är tyngre och betydligt långsammare än mitt kolfiberspö. Det är något i spöts aktion som talar till mitt inre.

Efter 45 minuters bilfärd genom ett försommargrönt Hälsingland är vi framme. Vattnet i sjön är högt efter de senaste dagarnas skyfallsliknande regn. Det är mulet och varmt i luften, förhoppningarna på rocken är stora. Innan vi satt ihop våra utrustningar ser vi det första vaket. Nerverna kommer i dallring. Vakande fisk är något speciellt! Vad tar de? Sländor eller nymfer? Knyter på en Royal Wulff i storlek 10. Det är ett fåtal sländor på vattenytan så jag tror inte att fisken är kräsen. Spöt kastar bra och jag når dit jag vill med mina kast. Det finns därför ingen anledning att fiska med kolfiberspöt. Vaken fortsätter och våra torrflugor ratas. Peter byter till en nymf och strax därefter krokar han en fisk, en öring runt kilot. Jag byter till en March Brown våtfluga i st 10. Den fungerar som en imitation av en kläckande slända om den fiskas  strax under ytan. Flugan ligger i ytfilmen och därför tror jag att den inte funkar, måste ta in den och blöta den innan den kan fiska som jag vill.

Slurp! En fisk slukar flugan, jag är för snabb i mothugget och missar den. Det kanske funkar med att fiska den torrt trots allt? Under tiden krokar Peter sin andra öring på nymf. Den är något större än den första öringen och lite mer gul i färgen. Dags för kaffe och funderingar. De tar alltså nymfer trots att det kläcker en och annan slända i olika storlekar. Även rocken kläcker även om det är glest.



Efter fikat traskar Peter iväg till en vik där det inte blåser lika mycket. Vinden har ökat något. Jag stannar kvar, byter till en Partridge & Orange i storlek 10. Rätt fiskad imiterar den en kläckande nymf. Det står inte på förrän en öring hugger. Lidmanspöt får jobba bra och Doublén knarrar fint när öringen rusar. Den drar ut nästan hela fluglinan innan jag får stopp på den. En vacker bärnstensfärgad öring på ca 45 cm ligger efter en stund i håven. Mer än nöjd gör jag några kast till. Det plaskar inne i viken, Peter har krokat sin tredje öring. Det surrar till i telefonen, ett SMS från Peter. Kom hit!! är det korta meddelandet. Jag packar ihop, tar hunden med mig och traskar över till viken.

Det går en öring på minst 1,5 kg och vakar efter kanten berättar Peter. Jag testar att kasta efter den, men det bara trasslar. Det är trångt och svårt med bakkastet. Flugan fastnar i buskarna. Det är därför jag hellre fiskar i strömmande vatten, då kan man rollkasta utbrister jag irriterat. Peter småskrattar och föreslår matpaus med korvgrillning. En god idé. Under tiden elden brinner ser vi den stora öringen vaka. Den går bitvis nära land så den borde gå att lura. Efter korv och kaffe fortsätter vi fisket. Min Partridge & Orange fastnar i en buske och försvinner. Jag beslutar mig för att testa March Brown med avklippt vinge. Den borde imitera en nymf som ligger i eller strax under ytfilmen. Jag ser att en fisk är på väg in mot mig. Den har vakat två gånger längre ut och en tredje gång lite närmare. jag kastar ut flugan och den hinner inte mer än landa förrän den försvinner i en liten virvel. Jag lyfter spöt.


Fast fisk! Den rusar direkt runt tio meter och känns omöjlig att stoppa. Paniken är nära, det här kan vara en rekordöring, kanske den stora Peter sett vaka.

Efter en stund får jag in så pass mycket lina att jag börjar känna mig trygg. 0,18 tafsen ska nog hålla bara den är bra krokad. Nu ser jag den! En enorm fisk bryter vattenytan innan den rusar några meter. Peter kommer till undsättning och gör sig beredd att håva fisken. Den simmar när land och är nära att trassla in sig i en enbuske till höger om mig.


Tack och lov vänder den innan den trasslat in sig. När den äntligen ligger i håven är lättnaden enorm. Nytt rekord på torrflugefångad öring. 50 cm i ypperlig kondition! Fångad med splitcanespö, en nedklippt March Brown. En dröm har gått i uppfyllelse.





1 kommentar:

  1. Hej Janne!

    Underbart och jättebra skrivet, grattis till fångsterna!

    Skitfiske!!! <3

    Vänliga hälsningar
    Andreas

    SvaraRadera