Sitter som vanligt och väntar på vak eller andra tecken på aktivitet från åns öringar. Eftersom öringarna är få och sällan vakar blir det mycket tid för funderingar.
 |
| Vackra splitcanespön för fiske i små vattendrag |
Sportfiske handlar ju om att på ett sportsligt sätt utmana fisken att bita på ditt bete. En sportfiskare fiskar för nöjet eller för spänningens skull. Det sportsliga i sportfisket är att göra det svårare än vad det behöver vara för att fånga fisken. Nöjet och spänningen har alltid varit det primära i sportfisket, även innan catch & release var vanligt. Det går naturligtvis att använda sportfiskeredskap med det primära syftet att fånga mat, men då är det inte sportfiske utan något annat. Inget fel i att fiska för mat så länge man följer gällande regler. Tillbaka till sportfisket. Jag har gått några steg längre genom att enbart fiska med fluga och välja bort de tyngsta nymferna och helst fiska med klassiska våt och torrflugor. Det har begränsat mina möjligheter att fånga fisk. Inom det ganska tajta regelverk jag skapat för mitt fiske försöker hitta det för dagen bästa sättet att fånga mina fiskar.
 |
| Den blyga och oansenliga men mycket vackra skogsstjärnan |
Vi flugfiskare har ibland en förmåga att krångla till det i onödan. Vi går vilse i utrustningsdjungeln eller fastnar i materialträsket i jakten på att skapa så bra förutsättningar det bara går för att fånga våra drömfiskar. Det mesta av prylarna är egentligen onödiga. Flugfiske är egentligen en ganska enkel metod. Därför försöker jag sortera bort det som jag betraktar som oväsentligt och störande i mitt fiske. Jag försöker inom mina ramar förenkla mitt flugfiske så mycket som möjligt. Man kan faktiskt säga att mitt flugfiske bygger på Leif GW Perssons teorier om utredningar om spaningsmord. Mitt intresse för GW:s teorier bygger på hans böcker om Lars Martin Johansson, landets främste mordutredare. Mannen som kunde se runt hörn. I korthet har GW:s teori för utredningar om spaningsmord tre byggstenar.
- Gilla läget
- Krångla inte till det i onödan
- Hata slumpen.
Jag väljer att börja mitt resonemang utifrån punkt tre, hata slumpen. Precis som Lars Martin Johansson hatar jag slumpen. Därför måste slumpen minimeras. Genom att lära mig läsa vatten och därigenom vet var öringen äter, genom att ha hyfsad koll på vilka sländor som finns i ån och när de kläcker har jag minimerat slumpen. Jag väljer alltså ut de ställen där sannolikheten är störst att fisk kommer att vaka.
Punkt två. Krångla inte till det i onödan kanske jag inte helt lever upp till. Eller så gör jag det? Jag har valt att helst fiska med klassiska våt och torrflugor istället för ett rent imitationsfiske. Inte särskilt krångligt. Istället för att imitera öringens naturliga föda försöker jag att skapa en illusion av densamma. Det gör jag genom min presentation av flugan. I mina ögon lika enkelt som självklart.
Punkt ett. Gilla läget. Vill inte fisken visa sig är det bara att vänta. Naturligtvis under förutsättning att du minimerat slumpen och befinner dig på en plats där man kan förvänta sig aktivitet från fisken.
Se där!
En öring vakar. Jag väcks ur mina tankar. Dåligt med aktivitet på vattenytan, men en del sländor i luften. De få som kläcker är som raketer direkt från vattenytan. March Brown sitter på den infettade tafsen. Flugan sjunker då till strax under ytan och imiterar en kläckande slända. I det fjärde kastet virvlar det till. Jag höjer spöt och dansen kan börja. Öringen är inte stor, men otroligt vacker.
Flugfiske enligt GW.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar