Säsongsstart

 Senaste veckan har varit bitande kall. Den friska nordanvinden har fört med sig snöbyar. Lusten till fiske sjönk dramatiskt efter att ha varit på uppåtgående under vårens första värmeperiod.

Med Valborg kom omslaget. Ljumma vindar och temperaturer uppemot tjugo grader. Fiskelusten sköljde över mig. Jag måste ut, men var? Vilka åar var öppna? Jag hittade ett område på Hälsingeskogen där åarna var öppna för fiske.

Driggs River med La Fontaine blev min följeslagare. La Fontaine är en ny bekantskap. Köpte den billigt på Tradera i vintras för att utröna om jag trivs med S-vev. Det är snygga rullar som jag aldrig riktigt lockats av. Flugfiske är i min värld också en estetisk sport. Spö, rulle och flugor ska vara vackra. Därför fylls årets första flugask med March Brown, Blue Dun och Hede-Flugan. Samt en liten ask med skira torrflugor. Med lite tur kanske Baetis eller bäcksländor kläcker. Ån är liten och det är smygfiske som gäller. Om nu ån  fortfarande håller öring? 

Driggs River och La Fontaine

Jag packade den lilla ryggsäcken för en heldag i skogen. Mackor, kokkaffe och en portion frystorkat. På vägen till ån ser jag Johannes härjningar. På vissa ställen ligger i princip all skog.

När björklöven är som musöron är det sedan gammalt öringtid

Efter en stunds vandring kom jag fram till ån. Av de musöron björkarna uppvisade hemma syntes intet. Jag slog mig ner vid en hölja och kokade mitt kaffe. Det är numera min vanliga procedur vid fiske. Om kokkaffet är godare än termoskaffe låter jag vara osagt, men själva ritualen att koka kaffe gör att man kommer ner i varv. Att lyckas i dessa åar handlar om förmågan att skaka av sig vardagen, vänta och spana efter tecken på liv. Det kan vara vak, men lika gärna en sädesärla som snappar insekter, bäcksländor som fladdrar efter ån eller dagsländor som flyger. Jag minns en gång vid en annan å då en utter kom simmande utan att se mig. När den var endast någon meter från mig såg den mig dök den ljudlöst för att sedan helt försvinna. Eller när älgen går ner till ån för att dricka endast tjugo meter från mig.

Säsongen inleds med en ny hatt av modell bucket hat i oljeimregnerad bomull.

Mitt fiskeliv handlar inte längre om att fånga många och stora fiskar. Det kan jag göra i näst intill vilken inplanteringssjö som helst. Fisken i dessa sjöar har växt till näst intill groteska storlekar. När jag som sjuåring fick min första öring i Björktjäratjärn höll den knappt det av fiskeklubben Flugan lagstadgade minimåttet om 25 cm. När jag några år senare fick en regnbåge på ett kg var det närmast en sensation. Så stora fiskar var mycket sällsynta eftersom de fiskar som planterades ut var runt 25 cm. Jag söker idag främst vild fisk och de öringar jag får i Hälsinglands skogsåar är sällan större än 25-30 cm. Jag minns en öring på 20 cm som krävdes två kvällar innan jag lyckades fånga den med en liten March Brown. Är utmaningen tillräckligt stor spelar storleken på fisken mindre roll. Jag drömmer dock om att fånga en Lidmanöring i en bortglömd hälsingeå. En lidmanöring är en öring som väger 7-8 hg och som fångats med en fluga Hans Lidman fiskade med.

Det finns platser efter åar jag återkommit till för deras skönhets skull. Där jag kokat mitt kaffe och väntat på tecken på öring. Trots att jag aldrig sett en fisk återkommer jag. Vackra platser borde hålla vackra öringar. Det är så mitt fiske oftast ser ut numera. Jag fiskar hellre vackra platser som håller dåligt med fisk än fula platser med stor fisk.

Våren känns tidig då vitsipporna nästan blommat över

Denna å var fram till för några år sedan en vacker å. Nu är skogen runt ån avverkad och ån är förändrad. Känslan jag har är att även öringen försvunnit, eller minskat i antal när de fått mindre skugga och skydd. 

När kaffet var urdrucket började fisket. Jag rörde mig långsamt smygande efter ån, spanande efter tecken på liv. Då och då slängde jag ut mitt flugkast i någon av åns höljor. Johannes framfart gjorde det svårt att nå ut med flugorna i de mest intressanta höljorna. Trots det hoppas jag att träden får ligga kvar. Det är bättre för ån och för öringen.

En liten öring fastnar på min March Brown. 

Efter ett par timmar tröttnade jag på att klättra over omkullblåsta träd. Jag packade ihop och åkte till en sjö på skogen, fikade, spanade efter öringvak. Ingen fisk visade sig, spöt fick ligga kvar i bilen.