Vandring längs mina fiskestigar

Vindskydd har alltid tjusat mig. Vindskydd skänker ro i själen på något sätt. Jag har alltid känt mig hemma i vindskydd. Det var på taket på ett vindskydd vid Bolletjärn jag blev kär för första gången. Jag var 15 och hon var 13. Kärleken varade i ett par veckor men påverkade mig under många år. Det dröjde minst 7 år innan jag böjade fiska på allvar igen.

För laxfiskare är vindskydden väldigt viktiga. I alla fall om man fiskar lax som jag och Svetsarn gör i Norge. Vi tillbringar i stort sett all vaken tid vid älven. Då är vindskydden en förutsättning för god trivsel. Eller gapahuken som vi laxfiskare benämner dem. Vi är ett konstigt släkte vi laxfiskare. Så fort vi passerar gränsen mot Norge så börjar vi slänga oss med norska ord. Vi pratar om gapahuk, fluestang, laksesnelle, fångar en och annan sjöörret och suckar så fort det fiskas med sluk eller mark vid motfiske.

Hur ser då det ultimata gapahuket vid en laxälv ut? Jag tror inte att det går att svara på den frågan. Fel gapahuk i rätt miljö är aldrig bra, samma gapahuk på en annan plats kan vara näst intill perfekt. Ett bra gapahuk ska ge förutom skydd mot väder och vind vara placerat så att det inte stör laxen, ändå ska man som fiskare ha god utsikt över älven. Det ska ha en brits som är tillräckligt bred för att kunna vila på. Power nap är viktiga för oss eftersom vi vill vara utvilade när vi fiskar trots fiskepass på 16-25 timmar. Vid våra laxvald i Orkla finns gapahuk med lite olika karaktär.

Maelhåggån eller Gropen.

Längst ner har vi Maelhåggån (krångligt namn, vi benämner den för Gropen istället). Gapahuket där är djupt och ger ingen utsikt över poolen. Vill man ha en överblick måste man sitta utanför gapahuket. Britsen är också för smal, vilket gör det obekvämt att vila. Ett bra bord är ett plus. Det är också bra att rörelser vid gapahuket inte stör laxen jättemycket. Det är ändå viktigt att röra sig försiktigt. Vid högvatten ligger ett bra bitställe direkt utanför gapahuket.



Högst upp ligger Öya. Ett stort och bra gapahuk med plats för hela gänget på sex personer. Rejält bord och bra grillplats. Ett vindskydd man trivs att vara vid. Det finns trots det stora nackdelar med gapahuket. Man har bra överblick över vår kanske hetaste fiskeplats. Tyvärr har laxen lika bra överblick över gapahuket. Det ligger högt, vilket gör att våra siluetter syns och det stör fisken. Därför måste man röra sig försiktigt, att elda stör laxen osv. Dessutom är britsarna smala och svåra att vila på . Bordet är däremot stort och rejält och går utmärkt att vila på.


Öya. Stort och rejält gapahuk

Kronan på verket är gapahuket på. Vikabukta, det kanske bästa gapahuk jag någonsin besökt. Ett i det närmaste fulländat gapahuk. Det ser skruttigt ut men det är en chimär. Placeringen i älvbrinken är perfekt. Det smälter in och stör laxen mycket lite. Man har bra överblick över hela poolen. Britsen har rätt bredd och man somnar in snabbt och skönt vid power naps.



Vikabuktas gapahuk.

 

 

 

Ett gemensamt bekymmer vid i stort sett samtliga gapahuk är eldstaden. Jag är övertygad om att elden stör laxen och gör den skygg. Lösningen är att låta bli att elda och istället använda grillkol vid matlagning.

Varför övergivet?

Mitt emot Maelhåggån ligger detta gapahuk. Ingen använder det. De få gånger jag sett fiskare där så har de inte haft sitt läger vid gapahuket, de har suttit bredvid.