Orklaveckan

Vecka 26 har sen 2009 varit vår norska laxfiskevecka. Det innebär att vi åker tidigt midsommardagens morgon. Inget midsommarrumlande för vår del med andra ord.

Det har varit en märklig vår. En märklig vinter. Snön kom sent och vårvärmen uteblev. Hur påverkar det laxstegen? Många tankar har farit genom huvudet denna vinter och vår. Ska jag fortsätta med laxfisket i Norge? Är jag laxfiskare eller fiskar jag bara lax? Är det viktigt att vara laxfiskare?

Fisket påbörjas och som vanligt känner vi inget. Vi ser inte heller någon lax. Fiskar med Gurkan den här veckan. Chrille har prioriterat premiärveckan i Gloppen iår. Gloppen ska vara en säkrare älv än Orkla. Större chans till fisk, men också mycket dyrare. Det var fortfarande vintervatten i Gloppen och laxstegen var sena och Chrille blev utan fisk.

Klockan ställs på 05.00. Märkliga drömmar gör att det känns helt rätt att kliva upp trots endast 4 timmars sömn. Vi har Vikabukta på morgonpasset, jag fiskar först. Inget händer. Jag sätter mig i vindskyddet med en kopp kaffe. Hinner inte ens smaka på kaffet förrän Gurkan har fast fisk. En vild lax som simmar runt i hela poolen. Den följer med in två gånger, när den rusar ut andra gången lossnar den. Knuten har gått upp. Har aldrig hänt honom förr. Med lite otur var det här veckans fisk.

Jag kliver i. Fiskar enhands med en T10-spets för att få ned flugan i gropen utanför vindskyddet. När jag tar hem lina för att göra ett nytt kast tar det stopp. En fisk har fastnat. Den drar iväg och jag har ingen chans att stoppa den. Vi syns i nästa pool får jag ur mig när jag springer förbi vindskyddet. Det blir en vådlig färd nerför forsen. En galen lax som drar ut lina från rullen snabbare än vad jag kan springa. Det finns ingen strand att gå på. Jag får springa i vattnet och hoppa på stenar så gått jag kan. Jag kommer ner till nästa pool, Gropen som vi kallar den. Gurkan är på plats med håven, laxen har haft det goda omdömet att simma rakt ner. Linan har inte fastnat runt någon sten. Jag pumpar på med spöt och det känns lite konstigt. Kan fisken vara felkrokad? Har aldrig krokat en lax fel förr. Flugan sitter mellan ryggfena och fettfena. Det var troligen därför den drog nedför forsen. Surt! Felkrokad fisk är inte på riktigt. Är ändå lite glad när den ligger i håven. Ca 85 cm silver. Finns det en finns det flera.

Inget mer händer på söndagen. Laxlunken kommer igång. Vi går våra rundor, dricker vårt kaffe, äter, åker till huset, fyller på våra förråd. Vädergudarna verkar gilla oss. Från måndagen är det mulet, ca 10 grader och svaga vindar. Tyvärr sjunker vattentempen, vilket brukar resultera i mindre aktivitet från laxen. Det blir tisdag, Blomman tappar en lax på Öya. Den lossnar när han ska landa den.

Onsdag. Inget händer, tankarna börjar komma. Är jag egentligen laxfiskare? När alla andra går upp i spölängd går jag ner till enhandsspön. Lätta skagitklumpar och enhandssspön är sköna att fiska med. Kastar kanske inte lika långt som med tvåhands men jag fiskar bättre trots korta kast. Kastlängden är min största begränsning som laxfiskare, min teknik räcker helt enkelt inte till. Trots att jag gått otaliga kastkurser.

Det visar sig lax i Gropen. Inte bara vid laxstenen på andra sidan utanför vindskyddet utan även på fler ställen i poolen. Spänningen ökar.

Fiiiisk! Gurkan har äntligen krokat en.  Måtte denna sitta ordentligt, måtte knutarna hålla. Den stökar på i poolen en stund. Det känns säkert. Då lossnar den. Helt utan anledning. Gurkan deppar, funderar på vad han gör fel. Han gör inga fel. Laxfiske är såhär. Sitter dom så sitter dom, annars så lossnar de förr eller senare. Jag kliver i. En till fisk har visat sig vid laxstenen. Fiskar tvåhands Yellow Line och Bill Drurylina. En perfekt kombination, den långa klumpen och det lite sega spöt jobbar bra tillsammans. Jag behöver bara peka ut riktningen så gör spöt och linan resten. En fisk går upp vid min fluga. Jag inväntar draget i linan. Inget händer!

Inget mer händer under onsdagen för oss. Micke tappar en fisk på Öya.

Torsdag morgon, sovmorgon. Vi kommer till Gropen vid åtta. Lax visar sig i älven.  Inget händer på de första rundorna. Kaffe dricks, vi småpratar lite och Gurkan kliver i. Han fiskar förbi laxstenen går några steg. Fast fisk! En vild fisk som stökar runt i poolen. Det tar en stund innan den ligger i håven. Äntligen fisk på land! En fin hona på 80 cm.











Det blir prat och gratulationer innan jag tittar på klockan. Tjugo i tio. Jag säger till Gurkan att fiska färdigt sin runda så att jag hinner en runda till innan vi byter pool kl 10. Jag byter till enhandsspö och en laxvariant av Royal coachman, bunden på sexans dubbelkrok. Har fått lax på den i Namsen.

Jag når precis över laxstenen med flugan. När flugan simmat över stenen stannar linan upp och jag känner draget som för mig hit varje sommar. En lax har tagit. Nu blir det än spännande resa ropar jag till Gurkan. Enhandsspö och en gammal Record Standard från 50-talet. Knarrbroms och inga möjligheter att bromsa med spolgaveln eftersom spolen sitter i spolhuset. Det blir några spännande minuter. Jag tar den hårt, den ska ju återutsättas om jag får den i håven. Den gör några rusningar och jag gör vad jag kan för att bromsa med fingrarna. Den simmar mellan några stenar, jag blir orolig håller linan spänd. Den trasslar sig ut från stenarna, simmar uppströms. Spöt jobbar fint och jag känner inte att det är för vekt, trots att det är ett 9-fots enhandsspö. Allt går väl och den ligger snart i håven. Helt otroligt! Två laxar på en timme!

Öya två timmar senare. Vi ser en lax plaska till nere vid det heta stället. Det är grunt, vi måste fiska försiktigt. Vi går några rundor utan att fisken visar något intresse för våra flugor. Dags för lunch. Vi tillbringar så gott som all vaken tid vid älven. Lunchen består därför av grillat med potatissallad. Efter lunchen kliver gurkan i för en runda. Jag vilar i vindskyddet. Väcks av att Gurkan hojtar att han har fisk  på. Troligen en liten öring säger han. Samtidigt drar "öringen" ut 10 meter lina. Lax! Gurkan backar upp fisken en bit ovanför nacken för att försöka undvika att den går på fel sida några stenar. Han tar laxen hårt och efter en stund greppar jag stjärtspolen. Tre laxar på en dag! Två av dem har huggit efter det att de visat sig. Sånt händer oss ganska sällan.

Inget mer händer oss under veckan. Våra kompisar tappar några fiskar och när veckan summeras har vi 5 laxar på land, varav två felkrokade, 6 tappade och några hugg. Med andra ord en normal orklavecka. Med lite tur hade vi kunnat ha 11 fiskar på land. Trots det känner jag vemod. Vemod för hur vi människor misshandlar den vilda atlantlaxen. En gång var tillgången på lax i det närmaste oändlig, det var därför engelsmännen en gång kom till de norska laxälvarna och lade grunden till flugfisket efter lax. En värld där ekonomi går före natur och miljövärden är dömd att gå under. Olika intressen kan gå hand i hand om vi bara vågar fatta de nödvändiga besluten. Jag vill fortsätta med mitt laxfiske, men bara om det finns vild lax att fiska. Betongfisket i de svenska kraftverksälvarna är inte min grej, ett konstgjort fiske helt på de villkor som utrotar den vilda laxen.

Det enda man vet om framtiden är att man ingenting vet och att man faktiskt kan påverka sin framtid innan den påverkat en själv. Just nu påverkar vi framtiden genom att prioritera kortsiktiga ekonomiska vinster framför långsiktigt hållbara förhållningssätt. Den odlade laxen är i sådant tänk viktigare än den vilda laxen. Laxodlingsindustri och vattenkraft dödar medvetet och metodiskt. Inte undra på att vi laxfiskare har drag av melankoli