Svårmod vid ån

Ibland drabbas jag av svårmod. Svårmod som beror på människans dumhet och oförmåga att ställa tillrätta det människan en gång förstört. Svårmodet kommer över mig ibland när jag fiskar efter ån. Ån och dess stränder är skyddade i lag. Den rinner igenom ett naturreservat och skyddet borde då rimligtvis säkerställa att ån återställs från de skador människan åsamkat den när ån gjordes om till flottningsled. De försök till restaurering som gjordes på 90-talet var bara försök. Försök som misslyckades.

Vi har lagar i vårt land, lagar som ger tillstånd att bedriva verksamhet i vattendrag. Numera är lagen ganska hård för nya vattenverksamheter. De gamla får leva vidare på de tillstånd som gällde när verksamheten startade. När verksamheten upphör ska vattendraget återställas till ursprungligt skick. Så säger lagen. Trots att lagen är tydlig fortsätter ån att vara en flottningsränna. Varför? Fiskevårdområdena efter ån, kommunen och länsstyrelsen är överens om att ån ska återställas efter flottningen. Pengar finns, åns skador är inventerade. Ändå händer inget. Varför? När jag frågar får jag beskedet att några markägare ännu inte accepterat att ån ska återställas. Man kan inget göra om alla markägare inte är med på tåget.

Det är då svårmodet sköljer över mig. Trots att flottningen upphört för många år sedan, trots att lagen är tydlig att ån ska återställas när verksamheten upphört, trots att pengar finns till åtgärderna kan alltså enskilda markägare sätta stopp. Vad är då lagen värd egentligen?

Stenar som schaktats på land för att inte vara i vägen för timmer vid flottning. Bakom stenarna finns den gamla stranden

Vad skulle hända om vi som fiskar efter ån vid varje fisketur baxar i en eller ett par av de stenar som en gång schaktats upp ur ån? Bryter man mot lagen då? Samma lag som gör det omöjligt att återställa ån på grund av att enskilda markägare med lagens rätt kan sätta sig över lagen? Jag har ställt frågan till de som jobbar med ån och blivit uppmanad att låta bli. Ska man göra något måste det göras på rätt sätt, enligt gällande regelverk.



Försök till restaurering. En sidofåra har öppnats. Stenarna lades tyvärr aldrig tillbaka i ån

Inom mig växer två alternativ fram. Ån har funnits i min värld sedan 1976. Det var då vi flyttade till byn. Det var vid ån en del av min barndoms lekar och äventyr utspelade sig. Jag fiskade, snorklade, såg kräftor, abborrar, en och annan gädda. Det var vid ån jag lärde mig flugfiska 1979. Ån rinner helt enkelt genom min själ.




Om min själs svårmod ska kunna hanteras måste jag antingen sluta fiska i ån fram till dess ån är restaurerad eller fortsätta mitt fiske och när svårmodet blir för stort baxa i sten i ån. 40 somrar efter ån har satt djupa spår i min själ.


Jag får nog leta efter andra åar att fiska i. Åar jag inte har starka känslomässiga band till.  Det finns en del åar att fiska i, åar som är restaurerade, som jag kan bygga en relation till. Ån får leva i mina drömmar så länge.