Flugfiskeåret 2015. Tankar inför 2016

Ytterligare ett flugfiskeår är till ända. Vilka steg har jag tagit på min flugfiskestig? Har jag blivit klokare? Har jag lärt känna mig själv och mitt flugfiske bättre? Vet inte, jag har i alla fall funderat och dragit en del slutsatser om mitt flugfiske, vilket gör att det känns som min vandring har blivit mer målmedveten. Jag vågar numera lita på mina egna erfarenheter när jag vandrar på min flugfiskestig.

Vad hände då egentligen 2015? Sett i backspegeln var det ett år där jag kände att jag hela tiden låg steget efter. En riktig skitsäsong om man bara ser till fångstresultatet. En säsong som gav andra erfarenheter och från det perspektivet var givande. Säsongen började bra med ett par öringar under premiärhelgen i Älvkarleby. Inga stora fiskar, men ändå. Senvinter och vårfisket i Bollnäsströmmarna gav ett par öringar, men ingen fisk att skryta över. Fick också ett par regnbågar runt kilot. Fina fiskar i god kondition helt utan odlingsskador. Ingen vet var de kommer från, man har inte planterat regnbåge i Ljusnan på 15-20 år. Vårfisket i Ljungan skedde i hög och kall älv. Eftersom jag ogillar att fiska med strykjärnslinor blev fisket lite knepigt. Ingen Ljunganöring under våren. Hittade några nya spännande fiskeplatser som jag ska fiska de närmsta åren. Med kanot kan man ta sig över älven och fiska av platser som sällan fiskas. Hann inte med vårfisket i Harmångersån. Ån är mycket intressant, särskilt efter restaurering och nya fiskeregler.

Det blev liksom aldrig vår, inte heller sommaren kom igång ordentligt. Jag tog mod till mig och besökte Hans Lidmans Svartån för första gången. Mitt nya splitcanespö, signerat Ulf Löfdal fiskar fantastiskt fint tillsamman med min dubbeltaperade silkeslina. Lyckas fånga min första svartåöring på en March Brown i st 12. En av årets fiskar.

En annan fisk värd att nämnas var en öring på ca 35 cm som jag fick en blåsig dag i Hylströmmen på samma March Brown. I övrigt hände inte mycket under vår och försommar. Missade rockenfisket på grund av mycket annat att göra.


Orkla vecka 26. Felkrokar min första lax på flugspö. Den stod kanske 1.5 meter ut från stranden och den fastnade när jag tog hem lina för att göra ett nytt kast. Fick springa nerför forsen mellan Svingen och Gropen. Det var spännande ända till jag insåg att den var felkrokad. Att fisken stod så nära stranden där jag normalt vadar var en tankeställare. Man kan nog inte röra sig nog försiktigt efter stranden vid fiske. Ett par dagar senare får jag en fin lax på 78 cm efter ett nästan perfekt kast. Enhandsspö, flytlina och en Royal Coachman bunden på en sexans dubbelkrok.

Tillbaka i Norge i slutet på Augusti. Säsongens höjdpunkt. Gloppenelva och finfiske med hotell och helpension. Fick en blank lax på 79 cm på lätt utrustning och en March Brown i bunden på en tians enkelkrok. Helt klart årets fisk. Fick också en del havsöringar, men ingen skrytfisk.









Harrfisket i Ljungan spolieras av högvatten. Får ett par bättre harrar i favoritgropen i Viforsen, det är allt. Ser en hel del lax i Ljungan, hör rykten om fångster av stora öringar, men ligger som sagt var steget efter hela tiden. Höstfisket i Ljungan avslutas med att jag blev bestulen på två flugfiskeutrustningar.



Fiskade som vanligt en hel del i Galvån. Älskar den ån men bestämde mig en bit in i sommaren att inte åka dit något mer förrän ån är återställd efter flottningen. Ibland känns det som om jag är för känslig. I alla fall när det gäller Galvån. När jag vandrade och fiskade efter åns övre delar och inom mig ser hur fantastisk ån skulle kunna vara bara man öppnade upp sidofårorna och lade tillbaka sten i ån var det som om något i mig brast. Sura griniga markägare sätter stopp för åtgärder bara för att de kan. Har inte hört ett enda logiskt argument på vilket sätt en flottledsåterställning av Galvån skulle vara skadlig. Ingen förlorar på att man återställer ån, alla vinner. Främst öringen och naturen. Övriga åtgärder som utrivning av dammen och en ny tröskel vid Galvens utlopp där ån börjar eller fiskvägar eller utrivning av kraftverken i Åsbacka är också livsviktigt, men är inte lika akut som återställningen efter flottningen.

Har jag då lärt mig något av säsongen? När det gäller flugor har jag kommit till insikten att flugan inte är så viktig. Därför kan man fiska med de flugor man trivs med. En bra insikt som gör att jag kan fortsätta att fiska med och utveckla mina favoritmönster. Det blir då viktigare att presentera flugan rätt samt att uppträda försiktigt vid vattnet.


2016 kommer jag att balansera upp mitt fiske med mer enhandsfiske i bortglömda hälsingevatten. Vatten som troligen inte innehåller de största fiskarna, men kanske det största äventyren? En fortsättning på mitt inre sökande. Jag kommer också att prioritera fiske i gränslandet mellan skog och fjäll. Balans är viktigt. Laxfisket är fortfarande det häftigaste som finns i flugfiskeväg, men känns mer och mer som en status och adrenalinjakt än en inre resa. Det är ju inte adrenalinkickar jag egentligen jagar. Kanske hittar jag laxfiskebalansen i Ljungan? Drömmen om en blank ljunganlax lever.

Årets händelse är nog boken Längs stigarna med Hans Lidman, biografin om Hans Lidman. Författarparet Göran Eriksson och Hans Malmsten har gjort ett helt otroligt jobb med boken. Ni som fascineras av Hans Lidmans böcker kommer att finna stort nöje av boken. Den kommer att vara en viktig del i min fortsatta vandring längs min flugfiskestig. En annan bok värd att nämna är Made in Sweden, Möt 12 Flugbindare utgiven på Flugfiske i Nordens förlag. Fina porträtt av 12 st flugbindare som visar bredden inom dagens flugfiske.

Trots få skrytfiskar och högvatten så ser jag 2015 som ett viktigt och lärorikt år. Jag är en klokare och tryggare flugfiskare idag jämfört med för ett år sedan. Med nyfiket sinne vågar jag trampa okända fiskestigar. Stigar som leder bort och hem. Min förhoppning för 2016 är att jag blir bättre på att skriva fiskedagbok samt att jag blir en bättre fotograf. Jag hoppas också att restaureringen av Galvån äntligen kommer igång.