Kompromisslöst flugfiske. Vandring på den smala fiskestigen

Vad är egentligen flugfiske? Räcker det med att kasta med ett flugspö så är det per definition flugfiske? Eller finns det regler, skrivna och oskrivna som måste uppfyllas för att det ska räknas som flugfiske? Är det flugspöt? Flugan? Linan? Annat? Flugfiske är enligt mig så mycket mer än själva fisket. En kombination av metod och förhållningssätt till såväl sitt fiske som till fisken, men även ett förhållningssätt till naturen, miljön och annat som påverkar fisket. Ett förhållningssätt till själva livet.

Flugfiske är för mig frihet, frihet för såväl kropp som för själ. Flugfisket är även en resa, en resa i mitt inre, ett sökande efter svaren som jag vet finns, men som jag ännu inte funnit. Det är sökandet som är de viktiga. Om jag finner svaren har jag mest troligt fiskat klart. Då är min resa över. Flugfisket öppnar dörrar till mitt inre jag inte ens visste fanns. Jag vill bli utmanad, såväl som flugfiskare som person. Utmaningen för mig inom flugfisket handlar om våga hålla sig inom ganska smala ramar och fiska när förutsättningarna är de rätta. Att se möjligheterna i begränsningen. Flugfiske är också en frizon, dit jag flyr när omvärlden är på väg att kväva mig. Flugfisket blir då en plats där jag slipper kompromissa. Som flugfiskare vill jag inte bli stöpt i en form jag inte känner mig bekväm i. Det påverkar naturligtvis min syn på flugfisket och mitt sätt att flugfiska.

Ett annat skäl till att jag blir mer och mer kompromisslös i min syn på vad som är flugfiske är att jag reagerar starkt på hur det ser ut i flugfiskets värld idag. Flugfiske har alltid varit en prylsport, men nu börjar det gå lite för långt. Det mesta verkar handla om att prångla ut mer eller mindre nödvändiga prylar som ingen egentligen frågat oss om vi behöver. Artiklar i flugfiskepressen verkar vara köpta antingen av flugfiskeentrepenörer som säljer flugfiskeresor, utrustning eller flugbindningsmaterial. Man ser flugfisket som vilken marknad som helst där mängden sålda produkter avgör hur het marknaden är. Flugfiskets inre värden får stå tillbaka. Rätt märken på kläder och utrustning verkar vara viktigast. Viktigt är också att följa trender och mode inom flugfisket istället för att finna sin egen flugfiskestig. Känslan för naturen har bytts mot catch & releasehysteri, samtalen om stort och smått vid kaffeelden är ersatt med upplevelsegalenskap på sociala medier. Man pratar om upplevelseindustri som en framtidsbransch. Upplevelseindustri är ju oftast en produkt, tillrättalagd för att passa så många som möjligt. Kanske är det så att vi idag inte har tid att söka våra egna fiskestigar och därför istället köper en upplevelse? Jag förstår att den världen är viktig och en del av det samhälle vi lever i idag. Tillrättalagd och marknadsanpassad. Den flugfiskevärlden är inte min värld.

Jag har helt enkelt tröttnat. Själva utgångspunkten för ordet sport i sportfisket är ju att göra det svårare än det behöver vara att fånga fisken. Sporten ligger i att med så enkla medel som möjligt och inom ganska smala regelverk fiska med utrustning och beten som attraherar vårt byte. Inom regelverket är man självklart fri att experimentera med såväl beten som spö och lina. Däri ligger utmaningen. Går man däremot utanför regelverket blir det fel. Man genar i sin strävan att skapa så effektiva fångstmetoder som möjligt med flugspö. Det är enligt mig fel att köpa flugor som byggsatser som är exakta kopior av den insekt vi vill imitera. Utmaningen är att med hår, fjäder och tinsel skapa en fluga som har rätt egenskaper för att imitera de sländor som kläcker.

Det är också fel att med hjälp av färdigblandad dubbing med glitter i rätt färg binda flugor. Sporten ligger i att blanda naturdubbing, vax och bindtråd i rätt färger och proportioner och därigenom skapa illusionen av den insekt man vill imitera. Eftersom såväl lax som öring, harr och röding stiger till ytan för att ta våra flugor blir det då fel att fiska med bly eller tungstensförtyngda flugor. Kopparförtyngning räcker. Det är också fel med flugor som har en inbyggd egen rörelse. Man får helt enkelt vänta till förutsättningarna är de rätta. Annars uppträder man osportsligt gentemot fisken.

Jag söker mig därför till flugfiskets ursprung för att finna gränserna för mitt flugfiske. Till splitcanespön, klassiska rullar, våtflugor och torrflugor av klassiskt snitt. Till silkeslinor. Litteratur, poesi, konst och musik som har koppling till de frågor flugfisket ställer. Thoreau, Hemingway, Lidman, Smedman. Walton är en självklarhet. Tranströmmer, Boye, Dan Andersson, Thåström. Att bryta helt med den tid vi lever i är naturligtvis omöjligt, jag ser självklart på mitt fiske med 2015 års ögon. Utrustning av gammalt snitt är självklart inte nödvändig, det går utmärkt att bedriva flugfiske på mitt sätt med modern utrustning. Däremot är det osportsligt att utnyttja övertaget gentemot fisken som den tekniska utvecklingen ger oss. Flugfiske handlar om förhållningssätt, inte om prylar. Det innebär att toppknutet långspö och bäckmete med fluga kan vara flugfiske.

För mig har det varit nödvändigt att byta utrustning för att finna min flugfiskestig. 
Den gamla utrustningen kräver ett långsammare tempo och tvingar på så sätt mig att stanna upp, att ta det lugnt. Mitt splitcanespö är tillsammans med min silkeslina optimerad för korta till medellånga kast. Korta kast innebär ett annat uppträdande efter ån/älven, ett uppträdande på naturens villkor. Silkeslinan kräver torkning och underhåll mellan fiskepassen, vilket gör att jag blir mer sparsam i mitt kastande. Med dagens utrustning är det för lätt att kasta långa kast och då är det också lätt att slarva vid stranden. Jag är fortfarande något av en prylgalning, fast idag tänker jag efter före vilka prylar som är viktiga. Mina prylar och accessoarer går numera mer mot hantverk och konsthantverk. Dyrare, javisst men troligen mer klimatvänliga och jag vet att pengarna gör nytta lokalt. Jag köper också mer begagnade prylar idag.

Jag har självklart inte ensamrätt på sanningen. Finner andra glädje i sitt fiske med flugspö och kallar det för flugfiske är det helt ok för mig. Deras sanning är lika sann som min sanning. Deras resa är deras val. Jag behöver inte kompromissa om jag inte vill. Trots att det är 2015 och att det idag finns fler än någonsin som fiskar med fluga finns det fiskevatten där jag kan fiska på mitt sätt utan att vara i vägen för andra. Så länge dessa vatten finns blir det aldrig för trångt för mig. Så länge det inte känns för trångt behöver jag inte kompromissa. Den dagen jag tvingas kompromissa mot min egen vilja slutar jag med flugfiske.