En dryg vecka efter premiären är jag tillbaka i Harmångersån. Jag är ensam vid ån på morgonen. De erfarna Harmångersfiskarna vet att så här tidigt på säsongen nappar det ofta bättre under sen eftermiddag då solen värmt upp vattnet någon tiondels grad. Det gör mig ingenting. Jag gillar tidiga morgnar. Stillheten innan allting vaknar skänker en inre ro som gör det värt att kliva upp när det fortfarande är mörkt. Tranor spelar i fjärran, någon enstaka mås skränar, ån gör sig redo för en ny dag.
Jag börjar ovanför bron, där jag fick en fisk på premiären och där jag tappade en i måndags. Testar ett nytt mönster, en Garry Shrimp. Garry är ett bra mönster när det är kallt i vattnet och jag gillar shrimpflugans uppbyggnad med en lång stjärt som balanserar flugan bra och får den att simma fint i vattnet. Har därför konverterat Garryns gulröda vinge till en shrimpstjärt och valt röd och gul ekorre under det blå hacklet. Flugan ser riktigt giftig ut när den simmar i vattnet. Ingen fisk visar intresse för min kreation och jag fortsätter mitt fiske neråt.
Någon timme senare ansluter en flugfiskare. Vi pratar om spön och linor. Han gillar som jag att fiska med lätt utrustning. Han har ett 11-fots spö som ska vara klassat för lina 3. Trots det fiskar han med en 16 gramsklump som fungerar bra. Jag har en 280 grainsklump till mitt klass 7-spö. Blir inte klok på hur man klassar flugspön numera. Mitt nya 12-fots är klassat 6-7 eller en 28 grams klump. Skulle jag köpa en lina för klass 6-7 skulle det vara i princip omöjligt att kasta med spöt. Det kanske är dags att skrota den gamla AFTM-klassningen av spön och linor och istället väga linorna, i alla fall så länge det handlar om klumpar eller WF-linor.
Min kamrat är säker på att fisken backat ut i havet på grund av att det var låg vattenföring i ån för några veckor sedan. Jag kan inte ån så bra för att kunna ha några idéer om det tröga fisket. Trögt och trögt förresten. Jag fick två öringar på premiären och tappade en i måndags. Utifrån mina erfarenheter av havsöring kan jag inte se det som trögt. Tydligen så är det lite andra perspektiv än vad jag är van vid här i Harmångersån.
Jonas och Andreas tittar förbi. De är på väg upp till Ljungan för att titta på de restaureringsarbeten som pågår där. Vi pratar en stund om de åtgärder man gjort här i ån och det som vi vill göra i våra vatten hemma. Harmångersåns eldsjälar är förebilder som visar vad man kan göra i ett vattendrag. De har också fått kommunen att förstå att det är bättre att ta bort det trasiga kraftverket i Strömsbruk istället för att laga det. Dammen kan ersättas av en tröskel som håller åns vatten på rätt nivå. Får havsöringen mer å att vandra och fortplanta sig i Skulle det ge otroliga möjligheter att skapa ett sportfiske som ger många och långväga besökare till Strömsbruk och Nordanstigs kommun. Besökare som ger arbetstillfällen till kommunen.
Gunnar, en av åns eldsjälar bjuder på kaffe i den vagn som fiskevårdsföreningen har uppe vid bron. Det blir en del fiskeprat och samtalet glider självklart in på åns potential, men även den oro som en del känner på grund av de förändringar man vill göra. Känner igen oron från både Galvån och Kilån hemma. Undrar varför så många känner oro för förändringar? Särskilt när det gäller vatten och miljö. När argumenten börjar tryta använder man Kulturargumentet. De småskaliga kraftverken blir helt plötsligt viktiga kulturminnen att bevara. Överallt! Kanske finns det ett och annan miljö där det finns ett kraftverk som är värd att bevara som kulturminne. Fast då är det knappast kraftverket som är värt att bevara. När miljön runt kraftverket byggdes fanns det inte kraftverksturbiner och kraftverksdammar. Det var smedjor och kvarnar man byggde och när de byggdes fanns det krav på kungsådra i vattendraget så att framför allt ål och lax kunde ta sig förbi kvarnen eller smedjan. Det betyder att om man absolut vill bevara ett kulturminne kan man göra det och samtidigt återskapa vandringsvägar för fisken. De flesta så kallade kulturminnen byggdes ju innan dynamiten och grävmaskinen var uppfunna, vilket innebär att man inte hotar något kulturminne genom att flottledsåterställa vattendrag. Jag är så trött på dessa bakåtsträvare som sätter krokben för utvecklingen på landsbygden med sin rädsla för förändringar.
Efter kaffet fiskar jag mig ner mot mynningen av ån. Stämmer teorin att fisken lämnat ån kanske de finns i den sista strömmen innan havet. Det finns några intressanta platser att fiska av där nere. Vädret är halvklart, men det ser ut att kunna klarna upp och bli varmare. I så fall blir det nog en bra eftermiddag för en havsöringsfiskare. Jag fiskar med min ljust limegröna shrimpfluga, den som gav mig en fisk på premiären. Jag börjar med att fiska av strömmen vid ön för att sedan fiska mig neråt. Där strömmen planar ut nyper det till. Fast fisk! Den känns tung men släpper efter några sekunder. Tusan! Jag kontrollerar tafs och fluga innan jag fiskar vidare. Förra veckan förlorade jag en fisk för att jag slarvat med att kontrollera tafsen. Jag fiskar vidare och en kort stund senare böjs spöt i ett kraftfullt öringhugg. Den här gången sitter fisken på en bra stund innan den lossnar. Två tappade på 10 minuter! Fasen också! Har jag haft min chans för idag? Efter några väl valda ord vadar jag iland och går upp till min ryggsäck. Dags för fika. Jag kokar mitt kaffe på mitt lilla spritkök och äter en smörgås. Gunnar visade mig sin flugask och sina favoritflugor när han bjöd på kaffe i vagnen. Jag har en olivgrön shrimpfluga som färgmässigt liknar Gunnars favoritfluga. När jag fikat klart byter jag till den flugan och fiskar mig neråt.
En vägg av dimma kommer in från havet. Det var den eftermiddagen tänker jag. Stämmer teorin om att eftermiddagens solsken sätter fart på fisken är det bara att packa ihop. Dimman kyler av luften rejält när solen försvinner i dimbanken. Jag tänker att jag fiskar färdigt sträckan och ger mig av hemåt sedan. När jag kommer till platsen där jag tappade fisk den förra rundan hugger det för en tredje gång. Fisken verkar vara väl krokad. Efter en stund har jag en fin vild havsöring på 50 cm i håven. Tredje gången gillt! Jag tar en bild på fisken och packar sedan ihop och beger mig uppåt. En resultatlös runda ovanför bron blir det innan jag rapporterar in min fisk och beger mig hemåt. När jag svänger ut på E-4:an skiner solen för fullt. Hoppas jag hinner med någon sväng till till denna hälsingska havsöringspärla innan vattentempen stigit och fisken lämnat ån för säsongen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar