Vårens favoritfluga

Flugor och flugmönster har debatterats och diskuterats så länge som flugfisket funnits. Från början ersatte flugorna levande insekter och så är det i mångt och mycket fortfarande. I alla fall när det handlar om flugfiske efter harr och öring. Man vill med sin fluga imitera fiskens naturliga föda. 

Vid fiske efter lax och havsöring är det lite annorlunda. Laxen äter ju inte i sötvatten och därför är det inte meningen att med en fluga imitera laxens naturliga föda. Havsöringen kan äta i sötvatten, så där kan det vid vissa tillfällen vara bra att ha fiskimitationer eller nymfer i flugasken.

Jag har mina Harmångersflugor i ett fodral av lammull. 

Flugor och flugtyper är ju en ganska personlig sak. Flugmönster kommer och går allteftersom trenderna i flugfisket skiftar. När man fiskat så länge som jag gjort finner man sin egen flugfiskestig att vandra på, och med det sin egen syn på flugor och flugmönster. Insikten om att de flesta mönster funkar mer eller mindre lika bra. Det viktigaste är att man tror på sin fluga. Då kan man fiska med sina favoritmönster i olika storlekar. Är vattnet kallt och lite grumligt funkar de större storlekarna i regel bäst och i klart och lite varmare vatten kan det vara klokt att fiska med lite mindre flugor. Är man osäker väljer man en svart fluga.

En Wolly Bugger någon satt i ett träd.

Om man ser till vilka flugor som används i Harmångersån så variationen stor både när det gäller mönster och färg. Från traditionella hårvingar till Wolly Buggers. Det bekräftar min teori att flugmönstret inte är så noga. Det viktiga är hur du fiskar din fluga.

Mina favoritflugor efter lax och havsöring har sedan några år varit olika varianter av räkflugor. 

Ally´s shrimp och Red Frances har lockat många fiskar till napp. 

Till denna säsong har jag kompletterat min flugask med ett svenskt mönster, nämligen Ullsocken. En fluga som har sitt ursprung i Mörrumsån och som där skördat stora framgångar. Anledningen till att jag ville testa Ullsocken är att den till skillnad mot andra räkflugor har en förhållandevis kort stjärt bestående av en tofs rött garn. Min tanke är att en sådan fluga krokar tröga våröringar bättre än flugor med lång vinge eller med en lång stjärt. Om öringen nafsar en Ally´s Shrimp i stjärten når kanske inte fiskens käft kroken, men medan en Ullsock krokar bättre. I alla fall i teorin. Jag har när denna text skrivs fångat fyra öringar och en harr på mina Ullsockar och tappat två fiskar. Det är ungefär samma relation mellan fångad och tappad fisk som tidigare år.

Min variant av Ullsocken

Det är intressant att följa ett flugmönsters utveckling och hur ett mönster kan ändras över tid, beroende på hur olika flugbindare lägger till personliga tankar i ett mönster. Det mest intressanta mönster jag känner till ur det perspektivet är nog Den Vanliga, Byskes klassiska fluga. Den började sitt liv som en våtfluga vid namn Princess. Byskefiskaren Jan Marklund band en laxversion av flugan och kallade den JM Princess. Andra började binda samma fluga och dess popularitet gjorde att när någon frågade vilken fluga laxen bitit på blev svaret ”Den Vanliga”. Åren gick och nya varianter av flugan bands av byskefiskare till dess att flugan fick det utseende den har idag. Vill man veta mer om Den Vanligas historia finns det bra artikel i Flugfiske i Norden nr 4, 1997.

Ullsocken i originalversion har svart kropp av ullgarn och tre bruna hackel inbundna på flugans kropp. Idag binder de flesta in en röd stjärt på sina Ullsockar. Flugfiske i Norden nr 2, 2002 har en mycket intressant artikel om Ullsocken. Jag binder den något annorlunda. Jag har orange fluorfibre som stjärt och ett mjukt hackel i stjärtens längd längst bak. Kroppen är påfågelfärgad. Sedan binder jag in ett brunt palmerlindat hackel som jag säkrar med silverrib och avslutar med ett brunt, ganska långt hönshackel som fronthackel. Flugan simmar fint och tack vare det styva kroppshacklet från en tupp får den fin volym i vattnet. Tack vare det styva kroppshacklet rör sig det långa fronthackle fint. Har bundit flugan på enkelkrok i storlek 6 och 8. Har också bundit upp Ullsocken i en olivfärgad variant. Jag har fått samtliga mina våröringar i Harmångersån på Ullsocken.

Ullsocken i vått tillstånd

En filosofisk fråga är ju om mina flugor är Ullsockar eller inte. Avviker jag för mycket från originalmönstret för att de ska kallas för Ullsockar? Jag vet inte. Om jag googlar på Ullsocken kommer det upp många olika varianter. Jag betraktar därför Ullsocken som en flugtyp som kan bindas upp i olika färger. I mindre storlekar och bundna på våtflugekrokar skulle flugtypen kallas palmerflugor. Det finns också en streamer som heter Wolly Worm som påminner om mina Ullsockar.

Jag tänker att kärt barn har många namn. Jag kallar mina för HarmångerUllsockar. 

Harmångersån kan ju kallas Hälsinglands Mörrum!