Ensamhetens lov

Gunnar Westrin menar att det är kamratskapen är en viktig del i hans fiske, kanske den viktigaste. Han har i många artiklar och i sina böcker beskrivit en djup och livslång vänskap, sorgen när vännerna faller ifrån. Mina fiskevänner är mycket viktiga för mig och jag trivs oerhört bra i deras sällskap, men är det därför jag fiskar? Oavsett vad man har för intressen är familj och vänner det viktigaste i livet. Jag har under hela mitt liv känt ett behov att vara ensam, ett behov att fly in i mig själv. Jag fiskar nog för ensamhetens och frihetens skull. I mitt fiske finns en annan, djupare dimension som har mycket lite att göra med tävlingsmomentet i fisket. En dimension Thoreau, Hans Lidman och kanske någon mer beskriver. Ensamhetens läkande kraft.

En fiskehelg i ensamhetens våld är helande för mig. Hans Lidman gav sig ut på vandringar, träffade okända människor, övernattade i skogskojor eller kåtor. Gjorde han det för att närma sig sitt innersta, det som finns i själens djupaste avgrund? Läser man hans böcker får man den uppfattningen. Jag har skaffat en husvagn. Den har blivit min skogskoja. Där njuter jag av tystnad och ensamhet. Jag fiskar, läser, funderar, kopplar av, lär känna mig själv lite bättre. Ibland får jag fisk, men oftast är fiskelyckan skral. Det viktiga med dessa fisketurer är inte fiskelyckan, fast om inte jakten på fiskelycka fanns kom jag aldrig iväg. Jag fiskar ofta på de mindre populära fiskeplatserna under mina ensamturer.


Ibland träffar jag andra fiskare på ensamhetens fisketur. Ett kort samtal om fisket, tips om platser, flugor, metoder och ibland djupare samtal. Mitt splitcanespö väcker nyfikenhet. En del säger sig vilja byta till splitcane, men det inre steget är ofta långt. Jag kanske är för hetsig och vill därför ha snabba spön är en vanlig kommentar. Kanske det svarar jag.Tänker på en låt av Syster Sol. "Ta det långsamt". Vi lever för snabbt och missar därför ibland det viktiga, detaljerna. Splitcane kanske är långsammare än ett modernt grafitspö, betyder det att det är sämre? Ta det långsamt så upplever du mer!

Finns det något skönare än att ensam vänta in det första gryningsljuset? Nattens dofter och ljud tystnar, drömmarna bleknar bort som flyktiga minnen. Morgonkaffets speciella doft. Stillheten, ljuset. Laxar och öringar som välver i vattenytan, gula löv som sakta sugs med i den tunga strömmen. De första kasten, lite trevande, men snart i harmoni med den vindstilla stillheten. Denna gryningstimme då dröm och verklighet möts. Gryningen möter man bäst i ensamhet.