Öringlek

Det finns några få vatten med stor vildöring i Hälsingland. Skogsöringar som människan inte klarat av att utrota med dammar och vattenkraft. Under helgen besökte jag ett sådant vatten.

Bäcken som avvattnar sjön är troligen för liten för att kunna flotta timmer i. Ändå är sjöns utlopp kraftigt påverkad av mänsklig aktivitet. Kanske har det legat en kvarn i utloppet av sjön? Bäcken är hårt kanaliserad den första biten. Man gjorde så för att få undan vattnet så att kvarnhjulet skulle kunna snurra i tillräcklig hastighet. Därför var det viktigt att vattnet rann undan snabbt. Kvarnarna och de riktigt gamla dammarna var sällan ett hinder för öringen. Kvarnen användes bara delar av året. Övrig tid rann vattnet i bäckfåran eller i ån. Vid flottning användes ofta vårflodens högvatten till flottningsrännorna. Det var dynamiten, schaktmaskinerna och vattenkraften som tog skogens öringar.

Efter kanske 50 meter återfår bäcken sin ursprungliga fåra. Inga stenar verkar ha flyttats från bäcken. Därför finns det ett svagt bestånd av öring i sjön. I bäcken råder fiskeförbud hela året, vilket är klokt.

Smyger man försiktigt kan man få se öringar stå och vila i bäcken. Är leken över? Solen skiner och det är lätt att bli lurad av skuggorna i vattnet. Det är en speciell känsla att vandra efter en bäck som är relativt opåverkad. Det finns för få sådana bäckar idag. De flesta är rensade på ett eller annat sätt. Dessutom har de flesta bäckar och åar på skogen dammar, flottningsdammar som stoppat och till slut utrotat öring och flodpärlmussla. I sjöarna har gäddan tagit över och den spillra av öring som finns kvar i en del av bäckarna kan inte vandra ut i sjöarna på grund av de gamla dammarna. Om dammarna försvann skulle öringen åter kunna vandra ut i sjöarna. Eftersom de flesta dammar saknar tillstånd borde det vara ganska enkelt att åtgärda detta. Verkligheten är tyvärr inte lika enkel. Därför finns dammarna kvar och åarna ligger där som sterila kanaler. Åarnas stenar ligger på land. Mossbelupna, uppkastade som minnen över en tid då arbetet var hårt och framtiden oändlig.

De bäckar och sjöar som fortfarande håller vildöring är därför värdefulla. Hårda fiskerestriktioner i sjöarna och fiskeförbud i bäckarna borde vara en självklarhet.










Det plaskar till! En skugga flyr uppströms. Jag stannar upp, andas häftigt några sekunder. Sätter mig sedan ner. Där ser jag en! Eller är det en skugga? På kanske 15 centimeters djup står en öring  och vaggar i den svaga strömmen bakom en sten. Den är fin, 35-40 cm.

Ser ni fisken?

Jag skrämmer några fler öringar innan jag lyckas smyga mig nära. I nästan varje hölja som håller lekgrus står en eller två öringar. Någon är riktigt stor, minst 50 cm. Jag försöker ta några bilder. Det är svårt. Solen och skuggorna skapar reflexer som inte helt försvinner trots polariserande filter på linsen. Måste lära mig fotografera. Tackar digitalkameran som gör att jag kan ta hundratals bilder. Kanske blir någon riktigt bra.

Trots att varje hölja håller öring är de inte särskilt många. Bäcken är liten och kan därför inte hålla så många lekande öringar. Bäcken, sjön och dess invånare måste skyddas. De är lättstörda, deras miljö är känslig. Det kan räcka med en felaktig markberedning vid en skogsavverkning. Sediment kan då rinna ner i bäcken och slamma igen lekbottnar och kväva övriga bottnar och därigenom döda insektslivet i bäcken. Bäcken är då död. Viktigt är också att spara tillräckligt med skog efter bäcken vid avverkning.

Efter ett par timmar lämnar jag bäcken och dess öringar. Tillbaka vid sjön gör jag upp en liten eld, grillar en korv, kokar kaffe. En gråhund tittar förbi hälsar, försöker sno min korv innan den sniffande ger sig av. Den kommer tillbaka ett par gånger, hälsar och springer vidare. Jag släcker elden och åker hem. Tänker på mötet om Kilåns framtid för ett tag sen. Det jag upplevt idag ser Hanebo framtids ordförande Irene Frank som ett hot mot Kilån. Jag hoppas att Kilåns dammar kan öppnas upp för fiskvandring så att Bergvikens öringar åter kan leka och på sikt bilda ett naturligt bestånd av vildöring.