Säsongen är över. Under vintern kommer jag att skriva en del om min syn på flugfiske. Tankar och funderingar om mitt eget fiske men även tankar om hur jag upplever flugfiskevärlden och flugfiskets utveckling. Jag förväntar mig inte att få uppskattning av de som läser mina texter. Jag skriver lika mycket för min egen skull som för att dela med mig av mina tankar. Jag dömer ingen som inte håller med mig, jag dömer inte heller andras sätt att fiska så länge man följer fiskevattnets regler och visar god hänsyn till natur och fiskebröder/systrar. Däremot hoppas jag på reaktioner.
Jag har en introvert sida som jag kan låta blomma ut helt och hållet i mitt flugfiske. Där kan jag gräva ner mig i mina funderingar, binda mina flugor och ge mig ut på mina vandringar i flugfiskets värld. En av konsekvenserna är att ni som läser min blogg får ta del av mina ibland förvirrade funderingar om meningen med mitt flugfiske. Jag smickrar sällan med det jag skriver. Jag bjuder på mig själv på andra sätt, på det jag anser vara viktigt i flugfisket, det som hjälper mig på min vandring. Andra gör på annat sätt. Det finns ingen flugfiskestig som passar alla.
Mycket av det vi gör är ju en spegelbild av den värld vi lever i och ur det perspektivet är det väl inte så konstigt att jag upplever en del i flugfiskevärlden som oerhört skruvad. Skruvad och mycket långt från de inre värden som jag anser vara flugfiskets innersta kärna. Läste på Facebook att en av våra fiskeskribenter har planer på att börja blogga. Man bara om han fick tillräckligt många "gilla". Han fick de "gilla" han behövde och började blogga. En bra blogg som jag uppskattar. Så tänker inte jag. Visst är det kul om det jag skriver uppskattas och om någon tar några steg på sin flugfiskestig efter att ha läst mina små texter. Jag skriver egentligen bara för mig själv och är inte beroende av "gilla".
Jag söker inte uppskattning, möjligtvis respekt. Jag vill visa att det går att vandra på sin egen flugfiskestig, bort från den breda kommersiella låtsasvärlden som vi lever i idag. Det ger mig en känsla av frihet att skriva och tycka vad jag vill om den värld jag lever i och betraktar som flugfiskare. En frihetskänsla som är svår att förklara, men som jag åtrår med en oförklarlig hetta. Den frihet jag söker leder också till att jag ofta fiskar ensam. Ensamhet är den yttersta konsekvensen av min frihetslängtan. Söker jag gemenskap måste jag anpassa mig till andra och därmed minskar min frihet. Det är en svår balansgång. Ibland faller man hårt när man försöker balansera på den slaka lina som hålls uppe av grundpelarna Frihet och Gemenskap. Jag väljer oftast frihetens stig framför gemenskapen i mitt flugfiske. Det går att vandra på frihetens stig även när man umgås med andra. Det kräver dock fiskevänner med stor tolerans. Jag har några sådana fiskevänner.
Jag inspireras av Thoreau, Hans Lidman, Dan Andersson, men också av Susanna Alakoski, Thåström och Väinö Linna och av Freddie Wadlings musik. Kanske inte helt självklart om man vill beskriva flugfiske. Flugfiske för mig är långt ifrån en hobby, kanske till och med långt ifrån en livsstil. Flugfisket är både karta och kompassnål i mitt liv. Det finns naturligtvis även andra kartor och andra kompassnålar i mitt liv. För det mesta pekar de åt samma mål, men i de fall de skiljer sig åt är det flugfisket som i de allra flesta fall styr min vandring.
Det har blivit för mycket marknad i dagens flugfiske. Marknaden är överetablerad när det gäller utrustning och konsekvensen är att fokus blir på prylar istället för på inre värden, den egna resan eller på naturupplevelsen. Utifrån mitt perspektiv finns det idag inga dåliga grejer på marknaden om man väljer något av de mer kända varumärkena. Man behöver inte köpa nya utrustningar varje år. Det räcker med att komplettera allt eftersom ens intresse utvecklas. Det gäller helt enkelt att hitta utrustningar som passar det egna fisket och den egna personligheten. Några av mina favoritspön har några år på nacken och trots att det idag troligen finns "bättre" spön väljer jag istället att renovera och bygga om dem än att köpa nya spön. Köpte i och för sig ett nytt fantastiskt 12.6 fots spö ifjol höst, men det var för att mitt gamla spö blev stulet.
Jag är kanske lite gammaldags, men för mig handlar flugfiske om så mycket mer än ett antal "gilla" på sociala medier. Mina hjältar är ju också av den gamla stammen. Kufar som Lidman, Smedman, Westrin och Engström. Dessa skrev eller skriver sällan om prylar. Deras berättelser handlar om ett sökande efter något som finns bortom horisonten. Som Dan Anderssons Omkring tiggarn från Luossa.
Mina perspektiv är lite annorlunda. Hantverk i spön, askar och håvar. Klassiska våt och torrflugor i naturmaterial, smygfiske i mindre vattendrag, litteratur, poesi, funderande och filosoferande är bärande delar i mitt flugfiske. Evolutionens sega urkraft bär mig framåt. Vandrar man med små eftertänksamma steg upptäcker man återvändsgränden tidigare än om man följer strömmen utan att riktigt fundera på varför.
Kommer aldrig att tatuera mig eller sälja min själ för att få ett sponsorkontrakt. Jag vill som flugfiskare vara så fri som jag bara kan. Jag känner att det är nödvändigt om jag ska kunna få hela mitt liv att fungera. Min vardag lever jag i politikens helt vidöppna värld. En utochinvärld där det är omöjligt att få vara ifred. Ett liv där kompromisser är en del av vardagen. Jag trivs i den världen, men den är inte livsviktig. Flugfisket är däremot på liv och död och fungerar som en reträttplats där jag inte behöver kompromissa.
En gång i tiden drömde jag om att ägna mitt liv åt flugfiske och poesi. Poesin drömmer jag om fortfarande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar