Old school

Jag betraktar mig som old school när det gäller flugfiske. Flugfiske är för mig så mycket mer än att fånga fisk med flugspö. Genom mitt flugfiske har jag funnit dörrar till mitt inre jag inte visste fanns. Jag har funnit sätt att med sked liksom karva mig genom mig själv och min värld för att på så sätt söka svar på frågor och grubblerier som inte alls har med flugfiske att göra. Eller också har det det. Det är ju svårt att separera en del av en själv från en annan. Man är ju den man är oavsett om man håller i ett flugspö eller inte.

Napp och Nytt med omslag av Per Åhlin

Det började nog på sommarstugans brygga i Lillrösten. Med bad, lek, nyfikenhet och mete. Jag minns framför allt två saker. Vi badade mycket och det var svårt att hitta mask. Vi hade en liten komposthög vid stugan men det fanns inte särskilt mycket mask i den högen. Metspöna var av bambu och flötena var rödvita.





Eller så var det Napp och Nytt som lade grunden. Produktkatalogen från ABU som var så mycket mer än en produktkatalog. I Napp och Nytt fanns allt man drömde om.

Det låg en mystik runt flugfisket. Flugfisket representerade drömmen, det onåbara som låg bortom horisonten. Bilderna på öringar och laxar. På den tiden var flugfiskeutrustning dyr och exklusiv. Farsan fiskade aldrig med fluga. Det var kastmete eller maskagnat skeddrag som gällde. Han tog bort trekroken och knöt på 10-15 cm lina och en enkelkrok som agnades med mask när han skulle fiska röding i Bolletjärn. Professor var favoritdraget.

I tioårsåldern började jag att läsa böcker på allvar. Skolbiblioteket i Röste skola innehöll det mesta en tioåring behövde. När jag slukat Astrid Lindgren och andra barnböcker hittade jag naturböcker och via Napp & Nytt och min fars fisketidningar hittade jag Hans Lidman. En helt ny värld öppnade sig. Livet och fisket rullade på. Jag insåg till sist att sportfiske också handlar om litteratur, poesi, konst, naturvård, människosyn och livsstil. Det var där någonstans mitt intresse för det som jag idag ser som old schoolflugfiske grundlades. Det moderna flugfisket innehåller också till viss del även detta, men speglar i allt för stor omfattning det samhälle vi lever i. Ett samhälle där konsumtion, accessoarer och ytlig fernissa verkar vara det viktigaste.

Gloppen. Fiskeplatsen Rock

Jag flugfiskar inte för att det ska vara lätt eller för att det ska vara effektivt. Jag flugfiskar för att det ska vara svårt. Sportfiske handlar ju om att för sportens skull begränsa sina möjligheter att fånga fisk. Man väljer medvetet bort de mer effektiva fiskemetoderna. Flugfisket är en än större begränsning. Inom flugfiskets ramar kan man sedan söka den för stunden mest effektiva metoden och den för dagen bästa flugan. Jag väljer dessutom att begränsa mig ännu mer när jag lägger in estetik i flugfisket. Jag finner helt enkelt inget nöje i att fånga fisk med flugor som imiterar daggmask som är tillverkade av silikonslang eller av en bit gummisnodd även o det är ett effektivt bete. Utmaningen det innebär att binda en fluga av hår och fjäder som imiterar illusionen av en daggmask kan jag däremot lockas av.

Danielssonrullar

Splitcanespön, rullar och övrig utrustning i traditionell stil tilltalar mig. Estetiken från 40-talet till någonstans i mitten av 60-talet väcker något i mig som är svårt att förklara. Jag tror att det är den inbyggda framtidstron i designen som tilltalar mig. Det handlar om allt från bilar, kylskåp och kläder till bilder, musik och litteratur. Ett av få undantag är Danielssonrullarna som trots sin moderna design är mycket tilltalande.


Många moderna rullar är för överdesignade för min smak. Jag gillar det enkla, det rena och det funktionella.

Enligt spöbyggaren Ulf Löfdal går det att bygga enhandsspön upp till 8.6 fot och tvåhandsspön upp till 13 fot i splitcane som är minst lika bra som de bästa av kolfiberspöna vid praktiskt fiske. Om det stämmer vet jag inte, men de spön Ulf byggt åt mig är nog de bästa spön jag någonsin fiskat med. Därför ser jag ingen anledning att köpa ett modernt spö för dyra pengar om ett splitcanespö tillverkat med hantverksmässiga metoder i ett utförande som bygger på min egen smak i lindningar och rullfäste fungerar minst lika bra. Ett spö som är byggt enbart för mig och som är signerat av spöbyggaren. Författare som Hans Lidman, Rolf Smedman, Juhani Aho mfl har hur mycket som helst att ge även dagens och morgondagens flugfiskare om man bara tar sig tid att tränga in i novellerna och berättelserna. Särskilt i Hans Lidmans fiskenoveller är fisket ofta en ram för en annan berättelse, vilket gör att många av Lidmans böcker är tidlösa.

Splitcanespön med klassiska rullar. Record Doublé och Hardy LRH Lightweight. Utmärkta och i det närmaste outslitliga rullar som fyller sin funktion mycket väl

Jag är inte särskilt intresserad av teknik. Det gör att jag är en medioker kastare. Jag har lärt mig det jag behöver för att kunna fånga fisk i de allra flesta situationer. Att lägga ner tid och kraft för att uppnå perfektion för perfektionens skull eller den där extra metern kastlängd ligger inte för mig. Därför sitter det vanliga DT eller WF-linor på mina rullar. Hamnar jag i en fiskesituation som kräver kast jag inte bemästrar finner jag ofta lösningar. Funkar inte mina kast byter jag kastposition. Vakar fisken för långt ut väntar jag till de kommer närmare land. Fisk till varje prisstadiet har jag lämnat.






Ett flugkast ska enligt mig vara harmoniskt och välbalanserat. Det begränsar mitt flugval genom att jag då väljer bort de riktigt tunga flugorna. Dessa skapar ryckiga, obalanserade och i mina ögon fula kast. Tjecknymferna är mycket effektiva, men eftersom de är svåra att kasta på ett estetiskt tilltalande sätt är det ingenting för mig. Jag tror heller inte på det extrema imitationsflugorna. Jag tror att presentationen av flugan är viktigare än själva mönstret. Därför fiskar jag med mina favoritmönster, vilket med några få undantag är klassiska våt och torrflugor samt spiders.

Allstaholmarna i Ljungan

Flugfiskets fulländning når man inte genom en perfekt kastteknik. Fulländning handlar enligt mig om en inre resa där balansen mellan kastteknik, utrustning, fluga, förhållningssätt till naturen och till fisken är viktig. Fulländning uppnås inte av att det inte längre finns något att lägga till, utan först när det inte längre finns något mer att ta bort. Jag strävar efter ett minimalistiskt flugfiske. Old school är min väg mot minimalism. Jag föredrar också svartvita bilder framför färgbilder. Det jag vill visa med med de bilder jag tar syns bäst i svartvitt. Färgbilder har en tendens att bli för färgrika. Har köpt en ny vattentät kamera med en del spännande funktioner och fotoeffekter. Dessa effekter tillsammans med ett enkelt bildredigeringsprogram blir min väg in i den svartvita världen. Tror att min punkbakgrund har påverkat mig. Fanzines och skivomslag var ofta svartvita eftersom punkarna saknade pengar till fyrfärgstryck. Det är en stil och estetik jag fortfarande attraheras av.

Att jag är old school innebär inte att jag förkastar det nya. Jag har bara valt den väg som passar mig, den väg som ger mig de utmaningar jag behöver för att utvecklas som flugfiskare och som människa. Att kombinera gammal kunskap och gamla material med rätt portion modernt tänk är den väg jag väljer. För mig är flugfiske mer poesi än rock´n roll. Det moderna flugfisket är för högt tempo för mycket action, för mycket rock´n roll helt enkelt.

Öring 55 cm. Fångad med Old school utrustning.

Många ser old-school flugfiskare som underliga kufar som av nostalgiska skäl fiskar med dyra, känsliga, sämre grejor jämfört med den moderna flugfiskaren. Om jag är en kuf eller inte är upp till andra att bedöma. En del hävdar på grund av min syn på flugfiske att jag är snobbig och att jag ser ner på andras sätt att fiska med flugspö. Kanske är jag en snobb, men gör det egentligen något? Var och en får naturligtvis fiska på det sätt man vill med vilken utrustning man vill så länge man följer fiskevattnets regler.

Kanske är det nostalgi, kanske är det min naturromantiska ådra som styr mig i min syn på flugfiske. Jag längtar inte tillbaka till den tid som präglat min syn på flugfiske. Jag är framtidsinriktad, men jag vill se en annan framtid inom flugfisket. En framtid som präglas av eftertänksamhet, hållbarhet och minimalism. En framtid som utmanar dagens flugfiskemarknad som jag menar saknar hållbarhetsperspektiv.


Jag väljer att se det som old school istället för nostalgi.