Två spön. Lika, men ändå olika

Att jämföra bra flugspön är näst intill omöjligt. Vilken typ av spö som passar en bäst hänger ihop med din person. En del föredrar snabba spön och andra lite långsammare. Vissa gillar toppaktion och andra en djupare aktion.

Trots det tänker jag drista mig till att jämföra tre av mina splitcanspön. Ett som jag byggt själv med en klinga i klass 4-5 från Hi Level som ska vara en tapering som heter Driggs river som den amerikanske spöbyggaren Paul Young tagit fram. Ett 7.6” Mentor i klass 5 byggt av Ulf Löfdal och ett 7.6”  #4-5 byggt av Nils Kulle åt Rolf Smedman.

Mentorn har en tapering som Löfdal beskriver som sammansatt (compound) och Kullespöt har en egen tapering som sägs vara åt de paraboliska hållet. Vill man läsa om flugspöns aktion rekommenderar jag Lars-Åke Olssons Flugfiskets mästare eller Öring och Flugspö av Nils Färnström. Jag kan egentligen ganska lite om flugspöns olika taperingar, mer än vad jag läst mig till i böcker om flugfiske. Har inte kastat med så många olika spön för att kunna ha en åsikt om vilken tapering som passar mig bäst. 

Vilka lindningar som är snyggast är en smaksak. Bägge håller hög klass.Såväl Löfdal och Kulle håller hög hantverksmässig nivå på sina spön. Enligt mitt tyckande är Löfdals Mentor det snyggaste av de bägge spöna. Diskreta bambufärgade nästan genomskinliga lindningar och ett rullfäste i masurbjörk. Att jag anser det är inte så konstigt eftersom det spöt är byggt efter mina anvisningar när det gäller handtag, rullfäste och lindningar. Mentorns lite längre handtag ligger bättre i min hand jämfört med Kullespöt. Mentorns lite längre rullfäste möjliggör fler val av rulle. Exempelvis passar inte min Hardy LRH Lightweight Kullespöt. 

Hardy LRH Lightweight passar inte på Kullespöts korta rullfäste.

Kullespöt har mörkröda lindningar och rullfäste i rosewood. Det är byggt åt Rolf Smedman 1995 kanske efter Smedmans syn på hur ett spö ska se ut?

Mentor har ett längre och för min smak behagligare handtag.

Jag fiskar helst i små åar där korta kast med precision krävs. Och för det är bägge spöna utmärkta redskap. Eller snarare instrument. Ordet redskap känns trubbigt och orättvist när det gäller så delikata spön som dessa. Jag menar att de ska ses som finstämda instrument som kan plocka fram flugfiskets renaste toner.

Jag fiskar bägge spöna med silkeslina. Mentorn med en DT från italienska Terenzio och Kullespöt med en Phoenix från Frankrike. Linorna skiljer sig ganska mycket åt, särskilt ytan. Phoenix har en ganska mjuk och slät yta medan Terenziolinan är strävare. Bägge är ypperliga linor som passar spöna mycket bra. Fina delikata presentationer utan onödigt plaskande. Eftersom det är silkeslinor saknar de helt minne, vilket är en stor fördel.

När jag var i Jämtland testade jag Mentorn med silkeslinan från Phoenix och jag upplever den som en bättre, eller snarare smidigare lina. Det är nog möjligt att jag köper en till Phoenix i vinter. Sommarens fiske får avgöra. Jag behöver jämföra linorna vid fler fiskesituationer än vad jag gjort hittills för att kunna bedöma om linan från Phoenix är så pass mycket bättre att det motiverar de 190€ en ny lina kostar. 

Vilket spö är då bäst?

Bägge gör jobbet på ett ypperligt sätt, men med lite olika temperament. Jämfört med det spö jag byggt själv är de relativt snabba, men inte så snabba så att de kräver en bättre teknik än vad jag behärskar. De har en relativt djup aktion som underlättar rollkast, vilket är viktigt eftersom jag ofta fiskar på trånga ställen. Min favorit av de bägge är Ulf Löfdals Mentor. Helt enkelt för att det är i mina ögon ett vackrare spö och har en förhållande till min förmåga något bättre prestanda vid längre kast. 

Fast jag tror trots det att Kullespöt blir det spö jag fiskar mest med denna sommar. Det är nämligen en mycket speciell känsla att fiska med ett spö som ägts av Rolf Smedman, en av de personer som format mig som flugfiskare och min syn på fiske och natur. Att drilla en harr som tagit en påfågelnymf eller en europatolva blir som att förvalta en del av den svenska flugfiskehistorien.

Mitt egenbyggda med Klinga från Hi Level och handtag i trä och en Hardy Viscount.

Det tredje spöt, det jag byggt själv. Hur ser jag på det? Det går helt enkelt inte att jämföra med de två precisionsinstrumenten jag beskrivit ovan. Rinningar i lacken, för tjockt lager lack över spöringarna, men helt okej kastegenskaper vid korta kast. Detta spö kräver nog även en lättare lina än #5 för att komma till sin rätt. 

Kanske bygger jag om det som ett vinterprojekt?